Jag spar de sista 2 kapitlen i boken TID
till en dag då badet är så pass hett att det svider till på kroppen när jag sjunker i.
Jag läser de sista kapitlen och gråter lite.
Jag andas djupt och skrattar smått.
Tiden är inte kronologisk säger Sigge och nånting händer inuti.
En doft tar mig till en flicka som är 13 år och längtar efter en kille som heter Anders med lång lugg och hängande jeans.
En doft tar mig till en 27 årig trebarnsmamma som sitter med sin yngste son i famnen på trappan till hennes första hus.
En doft tar mig till en ålder på 36 som jag knappt hunnit med att fatta skett - till en tid då jag ser min dotter cykla iväg med håret svajande i vinden och min instinkt vill springa efter henne och pussa hennes panna.
En doft. Massor av tid.
En doft. ingen tid.
Jag ville inte att den skulle ta slut.
Boken.
Så mycket tankar den skapade och sorterade i mitt inre,
en bok. Massor av tid, ingen tid alls.
Tiden är inte kronologisk.
Man kanske ska läsa den alltså. Den ligger på karlns nattygsbord just nu. Det verkar så.
SvaraRadera