När hösten aldrig får ta plats hos mig

Det var en Fredag och dagen innan var det sommar.

Det var en Fredag med solsken som hösten kom.

Det kändes tydligt i mina andetag på morgonens promenad.

det var höst.

Jag vet inte varför jag aldrig stannar upp och bara njuter av denna årstid.

Den har stressat mig så länge jag kan minnas.

Stressat om att sommaren är slut.

Stressat mig om att vintern är på väg.

Men jag måste låta den ta plats tänker jag idag.

För hösten är ju inte den jag fruktar.

Faktiskt inte alls.

Luften är svalt skör i mina lungor och solen skiner från blå himmel.

Hösten är fin säger jag då.

Högt för mig själv en Lördag när jag målar om det där sovrummet.

Äntligen.

Hösten är fin.

Faktiskt galet vacker.

Jag ska sluta stressa över dig.

Jag ska leva i dig med full kärlek.

Jag ska andas klar luft och se dig.

Inte stressa över en kall vinter eller ett mörker som skrämmer.

Jag ska älska dig i år.

Hösten.