En Måndag på en brygga

Jag jobbar, lyssnar på John Mayer på olämpligt hög nivå och när jobbet låses för kvällen tar jag barnen med till en sjö.

En sjö med mörkt vatten där jag inte ser botten.

Precis som det var när jag var liten.

En sjö med den där speciella "hej sommaren doft".

Barnen badar.

 Jag stannar på bryggan.

"i've been without you to long"

-Mamma botten känns läskig, säger min yngste son och hänger sig kvar på bryggans kant.

Släpp och simma säger jag och han ler och kastar sig i.

Du då mamma? Du då, ska inte du bada?

Han skrattar när han frågar för han vet vad svaret blir.

Nej älskling inte idag,

Inte idag.

Och jag vet inte om jag någonsin gillat att bada.

i något annat än ljumna hav när solen steker.

För det där med att bada för att man ska.. nej det är inte jag.

Det konstiga är ju att jag älskar havet och sjöar, att sitta vid.

Blicka ut på.

men bada, då måste det vara mer än 30 grader i luften och minst 27 i vattnet.

Minst.

Så jag satt kvar på bryggan, lutade mig bakåt och blickade ut på en sjö med tre barn och stilla vatten.

Vackert var det.

Underbart vackert och jag nynnade till John Mayer i bilen hem igen.

"here i come, here i come ~ back to where i'm from"

Tack Måndag för att du var så strålande vacker.

Svajande guldfält och tårfyllda ögon

Det var så jag spenderade den där Lördagen.

Med svajande guldfält och tårfyllda ögon -

för om det är något som får mig att gråta på rekord-fart så är det när jag är med - mitt i det ögonblicket då en mamma ser sin dotter i bröllopsklänningen för första gången-

när hon vackert stod och balanserade på nya klackskor i en klänning vackrare än allt.

När hon stod där mot en karg stenvägg i ett suddigt ljus.

Såna ögonblick får mina ögon att fyllas av tårar.

Klänningen var som en magisk vintage-dröm med den perfekta boho-känslan.

Jag föll handlöst.

För både Anna, klänningen och hennes bröllop.

Och som en vacker kontrast mot den skira spetsen.

tatueringarna som liksom passade så bra in.

På Anna.

Så jo jag har ett jobb framför mig nu.

Att kolla igenom alla bilder och välja ut de bästa för henne att spara.

Och ja ni ser ju.

Man vill spara dem alla.

För alltid.

Bröllop

Jag är mitt i.

Mitt i en sån period där allt och ingenting händer.

Samtidigt.

Jag försöker stanna och andas, lukta på blommorna och se mig omkring.

Jag försöker men det går i en sån väldig fart att det oftast bara slutar med mig i en soffa stirrandes på ingenting när klockan slagit 22.

Men jag hinner med att se ändå.

Det vackra i det hela.

Jag hinner med att se sommaren som står givakt utanför och jag klappar på barnens bara ben i soffan på kvällen när de ligger tätt intill och kollar på film.

Jag hinner med att se.

Och i huvudet planeras det för fullt.

Jag funderar på solens ljus och hur det beter sig mellan 12-18 i morgon.

Funderar på om jag behöver någon rekvisita med mig eller om allt bara ändå kommer att klaffa.

Till på Lördag.

Lördag när jag ska fota en av de vackraste kvinnorna jag vet.

Bröllop i Skåne.

Som jag längtar.

(Bild pinterest)

rosévin och nybakta frallor

Det blev ingen middag för mig igår.

Det var nämligen bara jag och två hundar hemma hela kvällen.

Vi låg mest i soffan.

Kikade på allsång på skansen och jag bakade bröd.

Och drack rosé-

att dricka rosé med is och käka en nybakt fralla.

Jo men det var en helt ok middag för mig ändå.

Helt ok.

Sunshinestate

Det viskas försiktigt.

Viskas att det kanske finns en möjlighet för familjen att resa iväg.

Långt iväg.

Resa mot ljumna salta hav, len sandstrand och palmer som svajar.

Det viskas så och vi kan inte riktigt tro på det.

En semester tillsammans.

Allihop.

En hel familj.

Till Florida och solen,

 en bror som gifter sig på en strand och kalla mojitos vid en pool.

Florida.

Som vi längtar.

Slå mig hårt i ansiktet

Jag lyssnar på låtar som får mig att känna den 17 åriga tjejen inuti.

Du får göra vad du vill med mig ikväll, 

andas djupt i mig tills jag är din.

Du får göra vad du vill med mig ikväll.

Jag får en ledig Söndag bara sådär.

Jag hinner med nästan allt som borde hinnas.

Jag städar lite lagom mycket, tvättar 5 maskiner tvätt, tränar och sitter sen tillsammans med en hel familj i soffan.

Den Söndagen var bra.

Oj så bra.

Rista in ditt namn på mig för jag vill veta vad du heter.

Ta mig where the lions sleep tonight.

Du får göra vad du vill, får göra allt och lite till.

Du får göra vad du vill med mig ikväll.

Jobbar i Toscana

Det känns lite som så.

Som att vara i Toscana.

Jag kommer ut dit på morgonen och hälsar på alla män och kvinnor som glatt drar den där golfvagnen efter sig.

Med kepsar och shorts, handskar i bakfickan och några andra attiraljer jag inte riktigt vet vad det är, möter jag dem där i Araslöv.

Som känns som Toscana.

Så det är där jag tänker spendera ännu en dag.

På Araslöv Golfbana med alla de där golfvagnarna och kvinnorna i kjol.

Jag har nämligen en liten pop-up-shop där ute så damerna kan klämma och känna på lite saker som doftljus, halsband, skinnväskor och så i pauserna.

Och jag kan sitta mot husväggen och låtsas att jag är i Italien en stund.

Och på kvällarna när jag plockar ihop mina saker och stänger för kvällen.

Då tar Fine-dining vid och jag tänker att jag nog måste boka in mig på en sån middag.

En Fine-dining middag på Aralslövs golf Kro.

Med tre-rätters, fina viner och familjen blir nog en middag i Toscana precis så bra som det ser ut.

Och härom kvällen när jag skulle köra hem var det ju även live-musik på kvällens schema.

Calle Kristiansson satt på en stol med sin gitarr och sjung vackra sånger -

och ja man måste ju ändå medge att live musik på en innergård i strilande kvälls-sol inte är dåligt alls.

Inte alls.

Sommar så det kniper i hjärtat

Ja den fortsätter göra mig alldeles varm.

Både utanpå och inuti.

sommaren.

Så igår.

Efter jobbet på Araslöv golfklubb. 

( som ni för övrigt får se mer om i morgon)

Efter det.

Stannar vi bilden precis när vi svängt ut.. för vi kan inte låta bli.

Jag kan inte låta bli.

Ställ dig där ute säger jag till dottern.

Gå ut en bit och känn på åkern.

Hon skrattar och trampar ut.

Har man en blogg själv med nu så offrar man sig minsann för några fina bilder.

Minsann.

Och inte vilka bilder som helst.

Kan vara det vackraste jag sett.

Min dotter på ett fält av svajande vippor med ett hår guldstänkt av solen och vinden smekande över oss.

Kan vara det vackraste som finns.

Sommar och kärlek så det kniper tag i hjärtat.

Ordentligt.

Starkare

Jag är stark.

Starkare.

Och har kanske alltid varit.

Men det märks mer nu.

Inte på musklerna utanpå.

Men i hjärtat inuti.

Starkare.

Jag tar inga omvägar och jag bryter inte ihop när jag förstår att vissa saker inte går att rädda.

Jag står för vem jag är och vad jag gör.

Jag har lärt mig att det inte är jag, utan många gånger den som pekar som har problemet.

Jag tänker inte akta mig, förklara mig eller ta en annan väg.

Jag tänker gå där jag vill gå och göra vad jag vill göra.

Och framförallt så tänker jag tycka vad jag tycker.

och ibland är det bara så.

Att den andra inte kan förstå.

Då är det tur.

Bra.

Att jag är starkare nu.

Inte bara utanpå men även inuti.

När värmen är här för att stanna

Det känns som den tänker stanna ett tag.

Sommaren.
Värmen.

Så efter jobbet dukar vi fram middagen i trädgården.

På den vackraste av dukar och med porslin som gör det hela än mer magiskt.

Vi äter starka korvar, olivtapenade, kex, ostar och goda röror.

Äter och skickar skålar mellan varandra när vi mumsar och hummar mellan tuggorna.

Efter middagen och efter hundarnas dagliga kvällspromenad parkerar jag mig i en av stolarna.

Parkerar mig och ser på när barnen gör precis det som skall göras på ett sommarlov när värmen är här på riktigt.

De kastar sig i poolen och skrattar högt. Tar tiden på vem som kan vara under vattnet längst ocg vem som kan simma flest längder utan att stanna.

Sommar.

Och när barnen sen har somnat sitter jag kvar ett tag till.

Bara för att jag kan, bara för att det fortfarande är 25 grader och värmen verkar vara här för att stanna.

Sommar.