En Måndag på en brygga

Jag jobbar, lyssnar på John Mayer på olämpligt hög nivå och när jobbet låses för kvällen tar jag barnen med till en sjö.

En sjö med mörkt vatten där jag inte ser botten.

Precis som det var när jag var liten.

En sjö med den där speciella "hej sommaren doft".

Barnen badar.

 Jag stannar på bryggan.

"i've been without you to long"

-Mamma botten känns läskig, säger min yngste son och hänger sig kvar på bryggans kant.

Släpp och simma säger jag och han ler och kastar sig i.

Du då mamma? Du då, ska inte du bada?

Han skrattar när han frågar för han vet vad svaret blir.

Nej älskling inte idag,

Inte idag.

Och jag vet inte om jag någonsin gillat att bada.

i något annat än ljumna hav när solen steker.

För det där med att bada för att man ska.. nej det är inte jag.

Det konstiga är ju att jag älskar havet och sjöar, att sitta vid.

Blicka ut på.

men bada, då måste det vara mer än 30 grader i luften och minst 27 i vattnet.

Minst.

Så jag satt kvar på bryggan, lutade mig bakåt och blickade ut på en sjö med tre barn och stilla vatten.

Vackert var det.

Underbart vackert och jag nynnade till John Mayer i bilen hem igen.

"here i come, here i come ~ back to where i'm from"

Tack Måndag för att du var så strålande vacker.