Jag börjar dagen med att träna.
Inomhus.
Och längta efter solen som inte hittar hit.
Men jag säger inget till någon.
Om längtan efter sol.
Lika bra att bara ta det som det är tänker jag.
För det har jag redan lovat.
Mina händer är torra tänker jag - när jag smeker honom över kinden på morgonen när alla andra sover.
Kanske är det åldern tänker jag, eller kylan.
Men händerna är torrare än förr.
Vi körde till frisören tillsammans han och jag.
Den yngste som alltid har luggen lite över sitt högra öga.
Han och jag kör till frisören och kapar just den där luggen som hänger så fint.
Jag ska fotografera efter lunch säger jag sen.
-hinner vi med en lunch? frågar han.
Som en liten vuxen man ser han på mig med sin fråga fortfarande kvar i luften.
Ja du Jack, en lunch hinner vi nog med.
Jag ler och tar hans hand när vi går till caféet.
Alltså barnen.
Det bästa vi har.
Vi pratar, han dricker varm choklad och han fotar grädden på toppen och lägger ut den på instagram.
Sen lägger han ner telefonen och ser på mig.
Ingen telefon nu mamma.
Bara du och jag.
Jag ler.
Och telefonen ligger kvar i väskan.
Älskade barn.
