Takkrona och nya linnefåtöljer

Jag har ju en liten längtan inuti.

En längtan som ber om sol, en och annan palm och dagar där tiden finns att bara strosa, leta upp en sten som är vacker och sen bara vara igen.

En sån längtan.

Och det syns tydligt även i hemmet nu.

Jag tar in ljuset.

Och de där sakerna som viskar om liv.

Om hav, om träd, växter och sten.

Jag gör om.

Lite bara.

Lite.

Jag hänger tex upp en ny härlig sak till takkrona.

Den är skir och magiskt vacker.

Lite som den platsen jag inuti längtar efter.

Skir.

Magisk.

Kaktusar.

Patinerade krukor, snäckor
och en och annan sliten pall som ser ut att ha bott i ett kalkstenshus vid nån kust där palmerna växer vilt.

Lite så ser det ut idag.

Hemma hos mig.

Med ett väder som låter som höst utanför.

Vilt, vått och kallt.

Och ja två skrynkliga fåtöljer med.

Ni ska få se.

Snart.