Soliga Söndag

Den kom idag igen.

Solen.

Älskade sol.

När frukosten var undanplockad.

När sängen var bäddad och håret uppsatt så tog jag och dottern med oss de två tussarna till hundar vi har och körde.

Mot havet.

Solen värmde våra kalla kinder när vi slog oss ner med ryggarna mot sandbanken.

Jag lutade huvudet mot himlen.

Alltid.

Så här skulle man ha det alltid tänkte jag.

Det känns som den väntar på något.

Hela kusten.

På människorna

på värmen.

På havets brus mot bara ben.

den väntar precis som oss.

På den verkliga våren.

Sommaren.

Så tyst är det där.

Vid havet.

Båtarna ligger på rad och väntar.

Badhytterna står stängda och ensamma.

Men snart tänker jag

snart kommer den.

den riktiga våren.

Hela havet glittar ju mamma.

Säger dottern och pekar.

Och jag nickar.

Nickar och fotar.

Ni ser ju.

Glittrar

som ett fyrverkeri på havet.

hej solen.

Hej våren.

Välkommen hit igen.

På fabriken visas Söndagsbilder och den här får bli min.

Kika in där om ni vill se mer.

På vägen hem hälsar vi på hos kompisar 

och det märks då.

Att jag saknar dem.

Och det känns skönt.

Att vi gjorde allt detta idag.

Dottern och jag.

hemma igen får jag ett sms.

Ett sms som ger mig en klump i magen 

för hennes skull.

En klump i magen och tårar bakom mina ögonlock.

För hennes skull.

Och jag vill att hon ska veta att jag önskar jag var närmre.

Att jag var där.

Där hon är.

Så jag skickar ett sms till.

Och ett till.

Där jag säger just det.

Jag finns här.

Trots att jag är över 50 mil bort.

Jag finns här.

Alltid.

Ha en fin Söndag alla ni!

det bästa med att jobba hemma

är att man kan dricka kaffe när man vill, 

eller te .)

Att jag inte behöver byta om till de finare kläderna

 om jag inte vill.

Att jag kan lyssna på vilken musik jag vill 

när jag vill

 hela tiden.

Jag kan avbryta mig själv mitt i beställningar och fakturor för att tvätta träningskläder.

Jag kan köra till gymet på "lunchen" 

Och

jag kan ta tag i en award

 som legat och väntat på mig ett tag..

Så nu kör vi:

Vilken är din favoritmånad på året?

Lätt den varmaste.

Om det är Juni Juli eller Augusti spelar ingen roll.

Men lätt den varmaste månaden!

Säkerligen Augusti

 när trädgården är som grönast och skönast!

Vilken rätt är din favorit?

svåra svåra fråga..

jag har nästan inget svar, men måste ju ha ett svar..

så jag väljer Lax.

eller kyckling.. .)

Vad lyssnar du på helst?

En ännu svårare fråga.

Jag lyssnar på allt. 

hela tiden.

Oskar Linnros(just nu massor på hans nya singel) 

Ulf Lundell, Lars Winnerbäck,

Jay-Z, Lil' Wayne, Zara Larsson, ja men ni förstår.. allt.

Mycket svenskt 

 mycket hiphop.

Men allt.

Hur ser din drömträdgård ut?

Det här är min trädgård.

Jag gillar den.

Men det vore ju så mycket trevligare om den var grön mer än 3 månader om året.

Och om den var större.

Och om den låg vid havet..

.)

som detta :

Vart skulle du vilja resa nästa gång?

Usa,

 Florida eller Los Angeles.

För att jag älskar allt.

Solen.

Havet.

Shoppingen.

Galenskapen.

Vem skulle du vilja ha som middagssällskap för en kväll?

ER!

Alla er, 

ni som känner som jag..

 som har tankar och djup som jag.

Ni som tittar in här, lämnar fina små avtryck.

Dig.

Vilket är ditt bästa recept på ett lyckat grillparty?

Vänner.

Fina vänner. 

varmt väder.

God mat.

Gott vin.

Goda drinkar.

Bra musik.

Vilket är favoritplagget?

träningskläder

eller

mjukisar

Vad skulle du vilja bli när du blir stor eller har du nått drömmen?

den här frågan ekar alltid.

Vad ska jag bli.. vad vill jag bli..

vart ska jag.. vart vill jag?

självklart lever vi mitt i drömmen.

Men skapar den varje dag.

Vad fascinerar dig?

 NI!

Alla starka människor som delar med sig,

Alla de som ger mer än de tar.

Alla de som sprider glädje,

de som skrattar mer,

gråter högre,

De som vågar säga till

de som står upp

Alla ni som tar mig vidare i livet,

 uppåt inombords.

Ni som inspirerar.

Det mina vänner 

var mina svar på den fina awarden.

Det var Suss som skickade den till mig.

tack snälla!!!

Nu ska jag skicka den vidare sägs det.

Och det är ju så svårt.

Men jag vill ge den till er!

Om ni kan och vill så svarar ni på frågorna..

men ni förtjänar den.

verkligen.

1. Charmigt sa Charlie

2. Stjärnor och Champagne

3. Helenas Enkla vardag

4.Live a Lot

5. Med en känsla

Nu måste jag nog fortsätta jobba ändå.

Lite i alla fall :)

Jag pratar med min syster

Mer nu än någonsin innan.

Mer på riktigt.

Ärligt.

Hjärtligt.

Fullt ut.

Hela långa, krokiga, vackra och ibland hemska vägen.

Pratar vi.

Min syster och jag.

När jag laddar upp bilden hoppar hjärtat till

 mina ögon tåras.

Av kärleken.

Av lyckan.

Av att äntligen hittat hit.

Min syster och jag.

Ett helt liv passerade

men för 2 år sen.

Då tog vi tag i det.

På riktigt.

Behövde det.

Krävde det.

Av livet.

Hjärtat mitt.

Vi levde tillsammans men ändå isär.

 visste inte mycket ändå

 om oss två

.

Det riktiga.

Det vackra.

Det fula.

Tankarna.

Frågorna.

Känslorna som bodde inuti.

Visste ingenting då.

Men vi hittade.

Ut ur tunneln.

Genom det höga gräset.

Fram till oss.

Vi hittade.

O S S 

Och jag vet

vi kommer aldrig tappa bort varandra igen.

Aldrig mer.

Jag är ärlig nu.

Hon är ärlig nu.

Vill jag skratta så skrattar hon med mig.

(ja ok, ibland ÅT mig:)

Gråter jag finns hon som tröst.

Så boken vi valde att öppna.

Vägen vi valde att gå på.

Var svår.

Svår att ta in.

sortera.

Värdera.

Svaren vi hittade visste vi nog redan.

Vi hade bara önskat att det inte kunde vara så.

Boken vi valde att öppna var svår

svår att förstå.

Det lyckliga

 var att vi hittade ut.

Tillbaka till det vackra.

Det livet egentligen betyder.

Det bästa.

Det sorgliga

 var att det var beslut som måste fattas.

Frågor som fick hemska svar.

Ett hjärta som tog en törn och en ilska som infann sig.

När vi förstod.

Att vi aldrig kommer förstå.

Beteenden.

Bemötanden.

Hål i hjärtat

hål i livet

Men vi fortsätter.

.

Det finaste.

Är att det var aldrig vårt fel.

och nu gör vi det bästa vi kan för att leva ett liv i det finaste ljuset.

Där vi är ärliga.

Hela.

rena.

Hjälper 

inte stjälper.

Det var aldrig vårt fel

Min syster och mitt.

Aldrig.

Jag är förkyld.

Stannar inomhus idag.

Dricker te.

Och längtar.

Till Fredag.

Och efter en syster som vet vad jag menar.

.)

Inget mer kaffe

Jag har precis kommit tillbaka efter en timmes promenad med två hundar i snöväder.

Snö ja.

Igen.

Jag blir matt.

Det som jag en gång tyckte var så vitt och vackert.

Nu blir jag bara matt.

Nu tittar jag på bilder som dessa.

och i år igen.

Undrar jag varför jag inte bor i ett varmare land.

Varje år.

Samma sak.

Det är något inuti som säger att det är där jag borde vara.

Där grönskan är grönare, där vindarna är varma och där poolen aldrig täcks av ett snötäcke.

Där.

Det är något som säger att det är där jag borde vara.

Där jag kan springa alla dagar och inte oroa mig för isgata eller för djup snö.

Där jag kan sitta på uteserveringar året runt.

Där benen aldrig blir så bleka att du kan se igenom dem.

Där fåglarna kvittrar och luften är söt.

Där.

Och kanske det är det vi gör en vacker dag.

Stylar hem till the rich and famous i LA, barnen lär sig surfa och jag fotar allt vackert jag ser.

Mannen har en extra stor BBQ att grilla på och vi har vänner över på drinkar i vår trädgård.

Året runt.

Eller ..

haha ja men jag sa ju det.

Jag får den här längtan V A R J E år.

varje.

Nu ska jag till frissan.

Och ja.

Inget kaffe i dag heller.. kanske är det som "tar ner" mig lite.

.)

Ha en UNDERBAR Fredag fina ni.

och ja.

Tack igen för alla komentarer och mail.

LAVV IT!

work it baby

Jag kan vara så djup.

Jag har så mycket inuti som vill ut.

Och jag har så mycket utanpå som vill bort.

Ni som följer mig vet att jag tränar en hel del.

(typ 7 dagar i veckan)

Ni som följer mig vet att jag har galet kass ämnesomsättning och kämpar hårt bara för att stå still i vikt.

tufft.

Ibland så jobbigt att jag vill lägga mig och ge upp.

Bara stanna kvar i soffan och svälla över kanten.

Men jag gör det inte.

Jag kämpar vidare

 och varje gång.

varje gång jag reser mig, kastar undan de sega negativa tankarna så minns jag ord fån min närhet när jag var yngre.

de som sa att jag hade noll karaktär och att jag alltid bara sa men aldrig gjorde.

Och än idag.

Fattar jag inte.

Fattar inte var hon fick det ifrån.

Eller hur jag kunde tro på orden.

Jag har ju karaktär.

En jävla sådan och nu tänker jag lägga i en växel jag inte visste fanns.

Så hur djup jag än kan tyckas vara så vet jag att inuti mår jag så jäkla mycket bättre om jag får känna mig pigg.

Känna mig stark.

Springa fritt och svettas massor.

Utanpå.

Och hur djup jag än kan vara 

ibland.

Så är det fortfarande bilder som dessa som får mig att tänka att shit.

 en dag.

En vacker dag

 ska jag kunna sitta utan att magen veckar sig i för många volanger.

Hoppa utan att det rör sig mer än det behöver.

Ja men ni fattar.

en dag.

Och jag har lovat mig själv att den dagen

den blir i år.

Så nu lägger jag i en växel jag inte visste fanns.

Jag andas in djupt.

In genom näsan.

Ut genom munnen.

Taggad.

Nu kör vi.

Jag har med mig fler.

marit har oxå satt en galet snygg målbild

och på Instagram peppar vi varandra.

(på instagram är vi ganska många och ni som irriterar er kan alltid titta bort)

Idag köper jag detox.

joråsåatt.

Och idag är sista dagen med kaffe.

på 20 dagar. !!

Utan kaffe.

Utan vin.

Utan socker.

Utan kolhydrater.

Utan rött kött.

Utan prefabrikerad mat.

Utan mejeriprodukter.

Och ja jag undrade samma sak som ni.

vad fasiken får jag äta då??!!

Men jag får äta fisk!

kyckling.

Nötter.

Soygurt

 grönt te

och ..ja lite så.

Vinet.

det saknar jag redan.

och kaffet!

men allvarligt.

20 dagar av vårt liv.

det är det värt.

Mer än så.

Lätt värt.

Och vaddå tiden har vi.

Den passerar ju ändå.

Lika bra att göra något bra av den.

Göra mig själv stolt.

Förhoppningsvis
JÄVLIGT 

stolt.

Nu kör vi!

när du retar dig

Jag fick en liten liten sting av

"VA FAN LÄGG AV OCH DRA NÅGON ANNANSTANS"

typ nyss.

Bara en liten släng av.

.)

För visst är det väl konstigt.

Det där med människor som stannar kvar och ser på det de inte gillar.

Lägger sig och och petar runt.

I saker som de säger att de inte gillar eller irriterar sig på.

Galet om du frågar mig.

Tröttsamt.

Igår tände jag hela huset fullt av ljus.

 ni vet ju att jag inte kan få nog av ljus.

Måste tända dem.. har ju liksom så mycket lyktor .)

Och mitt i allt ljusmys så kom den över mig.

Den där jobbiga känslan som jag inte trivs med.

Den känslan som säger ghaaaaa liksom.

Långt inne i magen och liksom upp i halsen och ut i ryggen.

Att folk inte kan låta andra bara vara.

Nu var det en sån liten grej som Instagram som fick mig att få denna obehagliga känsla.

Men ändå..

om jag lägger ut bilder där jag tränar, ska träna.. ja eller vad som.. så gör jag det för MIN skull.. för MIN och de tjejer som faktiskt gör samma sak.. för peppens skull.

.

Det är liksom som att jag inte kan fuska när jag visar det där.

Och jag älskar att få inspiration från andra som gör att jag liksom tar mig iväg trots att kroppen hellre ville sitta i soffan och äta semla typ.

Och älskar att se andras fina hem,

 bäddningar, blomsterarrangemang etc.

Men så får man höra att det är för att visa sig duktig.

Märkvärdig.

Ja.

Precis så är det.

Eller?

Duktig ja!

Jag får vara precis så duktig jag vill...

  det är för MIN skull.

och om du retar dig på det så kanske..?

 vad?

Du inte är nöjd med något du gör eller inte gör?

Och om du kallar mig märkvärdig så fine.

Jag är helt ok med det..

det är ju du som väljer att lägga märke till mig.

typ så.

När jag lägger ut en bild på ett fint kök..

 då är det för dem som vill se.

Om det finns de som inte vill se.. som bara retar sig.

Men varför?

Snälla.. varför stannar ni kvar och ser på?

Bara lämna.. gå.

Nu vet ni ju att jag inte pratar om alla er.

Ni som ger mig all den fina känslan.

Ni som får mig att le och känna tjoho liksom.

 ni är ju dem som ger mig peppen och inspirationen.

Och det är jag galet tacksam för.

alla dagar.

Men det finns dem.. de andra som är lite så.

Ibland lite för mycket så..

och jag tänker att 

vad roligt den dagen det inser det.

Att de oxå kan vara precis lika märkvärdiga som oss.

.)

det finns de som stannar och ser på spyan på trottoaren och utbrister:

åhh fy fan.. kolla vad äckligt.

kom och kolla!!

Och så finns det dem som bara går förbi.

för det var för äckligt att se på.

Nu måste jag på möte igen.

Många möten nu.. 

och nej jag hinner inte stanna och se på nån spya.

:)

KRAM