när du retar dig

Jag fick en liten liten sting av

"VA FAN LÄGG AV OCH DRA NÅGON ANNANSTANS"

typ nyss.

Bara en liten släng av.

.)

För visst är det väl konstigt.

Det där med människor som stannar kvar och ser på det de inte gillar.

Lägger sig och och petar runt.

I saker som de säger att de inte gillar eller irriterar sig på.

Galet om du frågar mig.

Tröttsamt.

Igår tände jag hela huset fullt av ljus.

 ni vet ju att jag inte kan få nog av ljus.

Måste tända dem.. har ju liksom så mycket lyktor .)

Och mitt i allt ljusmys så kom den över mig.

Den där jobbiga känslan som jag inte trivs med.

Den känslan som säger ghaaaaa liksom.

Långt inne i magen och liksom upp i halsen och ut i ryggen.

Att folk inte kan låta andra bara vara.

Nu var det en sån liten grej som Instagram som fick mig att få denna obehagliga känsla.

Men ändå..

om jag lägger ut bilder där jag tränar, ska träna.. ja eller vad som.. så gör jag det för MIN skull.. för MIN och de tjejer som faktiskt gör samma sak.. för peppens skull.

.

Det är liksom som att jag inte kan fuska när jag visar det där.

Och jag älskar att få inspiration från andra som gör att jag liksom tar mig iväg trots att kroppen hellre ville sitta i soffan och äta semla typ.

Och älskar att se andras fina hem,

 bäddningar, blomsterarrangemang etc.

Men så får man höra att det är för att visa sig duktig.

Märkvärdig.

Ja.

Precis så är det.

Eller?

Duktig ja!

Jag får vara precis så duktig jag vill...

  det är för MIN skull.

och om du retar dig på det så kanske..?

 vad?

Du inte är nöjd med något du gör eller inte gör?

Och om du kallar mig märkvärdig så fine.

Jag är helt ok med det..

det är ju du som väljer att lägga märke till mig.

typ så.

När jag lägger ut en bild på ett fint kök..

 då är det för dem som vill se.

Om det finns de som inte vill se.. som bara retar sig.

Men varför?

Snälla.. varför stannar ni kvar och ser på?

Bara lämna.. gå.

Nu vet ni ju att jag inte pratar om alla er.

Ni som ger mig all den fina känslan.

Ni som får mig att le och känna tjoho liksom.

 ni är ju dem som ger mig peppen och inspirationen.

Och det är jag galet tacksam för.

alla dagar.

Men det finns dem.. de andra som är lite så.

Ibland lite för mycket så..

och jag tänker att 

vad roligt den dagen det inser det.

Att de oxå kan vara precis lika märkvärdiga som oss.

.)

det finns de som stannar och ser på spyan på trottoaren och utbrister:

åhh fy fan.. kolla vad äckligt.

kom och kolla!!

Och så finns det dem som bara går förbi.

för det var för äckligt att se på.

Nu måste jag på möte igen.

Många möten nu.. 

och nej jag hinner inte stanna och se på nån spya.

:)

KRAM