Jag kommer till ett annat hotell.
Internet.
Här läser jag om er som börjat med vardag igen.
Ja hjälp snart är den tillbaka.
Skolväskor och jobbresor, kvällsmat och skolmöten.
hjälp.
Men än så länge har vi semester.
Så det riktigt smäller om det.
Massor av semester.
Vi hyrde ju den där båten.
En vit liten sak med turkosa ränder.
Precis som det ska vara tror jag.
Den gick så fort som pojkarna ville och mannen var stolt och glad.
Jag var tvungen att låtsas som jag var precis lika glad som dem.
Och jo jag ville ju vara det. Jag var det ju.
Egentligen.
Men hjälp vad jag blir åksjuk av allt.
Blä.
Jag guppade med ändå.
Jag hoppade från båten och låtsades att jag inte var det minsta rädd.
(det är något läskigt att bada i så djuuupt vatten och inte ha en aning om vad som finns där under)
brunare blev jag, och för att inte romantisera det hela för mycket så bråkade de såklart om vem som skulle styra båten.
I princip hela dagen.
Men allt var värt det.
Jösses vad vackert.
Dottern hon brydde sig inte så mycket om det där att köra båten.
Hon ville mest sitta längst fram och vicka på tårna och skrika:
- fortare fortare.!
Tills det gick för fort och hon fick skrika sakta ner sakta ner istället.
Men jag tror hon njöt där framme minsann.
Vackert var det som sagt.
Och husen längst sjön.
Sjö säger man ja.
Ser ut som det vackraste havet.
Men husen.
Så fina.
Precis som man förväntar sig, eller mer.
Och man jag kan inte låta bli att undra vem som bor där, hur ofta och när.
Hallå liksom.
Läget.
en hel dag hade vi en båt.
Och nu talar två söner om vad de ska äga för båtar när de bli stora.
Den ena större än den andra.
Typ så.
var 20:e minut fick vi smörja in oss.
Man känner ju inte solen när båten kör och vinden svalkar sådär lagom.
Men vi klarade det.
Ingen är röd.
Bara lite lite brunare än innan.
Semester var det ja.
Och i morgon fortsätter den.
Igen.
Hoppas vardagen är snäll mot er där hemma.
För hur mycket semester man än har vet man ju att det är i den man lever mest ändå.
Vardagen liksom.
Kram
