I sensommardis

Jag går ensam genom huset när alla andra åkt iväg.

Barnen i skolan och mannen hos frisören.

Jag bäddar en säng och piffar några kuddar i en soffa.

Det ligger som ett filter av magiskt ljus i mitt hus och jag måste fotografera lite.

Det är Måndag igen och en helg försvann snabbare än den kom.

Vi har hunnit med massor och ingenting.

Precis som vanligt.

Jag hade planerat att rensa.

Ta tag i allt.

Men nästa helg är mannen borta och då, kanske då tänker jag.

Så kör jag en "Lakewood-loppis" på instagram.

Så får det bli.

För nu är det Måndag - gym och jobb kallar.

LOVE

Söndag.

Hösten är här för att stanna.

Jag dricker kallt kaffe och bäddar en säng.

Blir blöt av regn på hundpromenaden och känner en rastlöshet inuti som jag inte kan sätta ord på.

Söndag i Septemeber och jag frågar mig själv vad jag vill göra.

Om och om igen.

Och när hon kammar håret i hallen passar jag på.

Att fotografera en tonåring lite snabbt medan hon inte säger ifrån.

Älskade barn.

Var tar den här tiden vägen.

Fredagskänslor

Jag kramar om pojkarna i hallen innan de går till bussen.

Älskar er.

Älskar dig.

Varje dag samma sak, idag håller jag dem lite längre inuti min famn.

Jag ser dem gå mot bussen genom fönstret och förvarar bilden av dem inuti.

Det händer så mycket ofattbart läskiga saker i världen och jag håller hårt i de vackraste jag har.

Livet.

Jag äter frukost vid ett ensamt köksbord och planerar att köra till gymet.

Göra av med energi, tanka ny.

Sen väcker jag en dotter i sitt sovrum som redan klockan sju badar i ljus.

Det är dags att vakna nu, jag skjutsar dig till skolan om du vill.

Hon kliar sig i ögonen och nickar.

Ja. Tack mamma.

Mamma liksom.
Jag.

Måste älska detta livet.

Idag är det Fredag.

Luften är kall.

Solen är på väg fram bakom dimman.

Det är Fredag och jag tänker på hur bra vi har det.

Och på hur hemsk världen är ändå.

Kärlek.

Det bästa vi har.

Som om sommaren försvann

Jag vet inte vart jag ska börja,

var jag ska hitta det jag söker.

Överallt ingenstans - frågor utan svar.

Det känns lite meningslöst att försöka förklara.

För mig.

Det känns som en väntan, en längtan inuti och jag vet att den försvunnit nu.

Sommaren.

Jag bäddar rent i ett sovrum med släpande ljus.

Försöker bota en ond mage med te och vila.

I hallen på morgonen frågar dottern mig om vart vi är på väg.

Som om hon vet att något är på gång.

Som om hon känner mig mer än jag förstår.

Vi har planerat tillsammans men ibland tar tiden slut.

Andetagen byts ut och vi styr mot annat håll.

Men så kommer hon på det.

14 år gammal med väskan under armen frågar hon om jag kommer flytta till solen på riktigt.

Kan ju vara roligt säger hon.

Jag vet inte.

Vet inte.

Hon bara ler, håret svänger runt hennes ansikte när hon vänder sig om och går mot bussen.

Vad lätt det kan vara men samtidigt så svårt.

Livet.

Jag dricker kaffe och tar en långpromenad.

Det är Tisdag den första September och den kom som ett brev.

Hösten.

Plantorna behöver vatten och jag behöver vila.

Höst liksom.

Bara sådär.

Pizzakväll

Jag jobbade först.

Byggde om på flera ställen samtidigt i butiken.

För att göra plats.

Plats för nyheterna som är på väg.

Väl hemma fick jag med en dotter och mannen min på långpromenad.

Vi gick längs grusvägar med solen i sidan och pratade om allt.

Vilken rensning det är.

Att promenera. Tillsammans.

Efter promenaden kom vi hem till en trädgård som kändes som sommar.

Vi korkade upp en flaska bubbel och skålade.

Sen satt vi där tills solen gick i moln och magarna började kurra.

Han bakade pizza.

min man.

Ja men på riktigt,

Hemlagad pizza med tre sorters ostar på.

Jag skojar inte,

Ville aldrig bli mätt.

Lördag liksom.

En underbar sådan.

Gå ut och var glad

Jag får ett sms från en vän.

En kär vän som säger att hon inte vet mer.

Vad hur när och varför.

Jag svarar att det går i vågor det där.

Livet.

Frågorna som kräver svar och längtan som finns i vårt bröst.

Det går i vågor det där.

Hon skickar en låttext till mig.

Hon hade fått den skickad från sin man och ville dela med sig.

Jag kan den.

Utantill.

Men den är värd att läsa igen.

"Gå ut och var glad, din jävel! 
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern 
Gå fort och le genom shoppingcentret 
Du kan om du vill! 
Sluta nu, inte sen 
Dra ett streck och gå vidare 
Livet väntar därute 
Gå ut och var glad! 
Vad ska du annars ha allt det här till? "

Så jag svarar på mitt sätt.

Ett långt och kanske konstigt svar.

Men du har rätt Ulf, så rätt.

"Ta reda på var du vill bo 
Hitta en livskamrat igen 
Töm alla hyllor, kasta, ge bort 
Ett vackert, men enkelt hem 
Odla vänskap, skaffa ett ställe i solen 
Låt bedrövelsens väg gro igen 
Ah, tänk dej lycklig, det går, din jävel! 
Du kan inte tänka nånting sen "

Så idag när solen skiner och jobbet kallar klär jag mig i långkjol och flip-flops, det är som sommar i min trädgård och jag ler.

Jag går ut och är glad idag.

Och i morgon och igen.

Musik i Stockholmsnatten

Stockholm.

På en båt full av glada män och kvinnor.

Där satt jag längs ett långbord och pratade om allt från förhållanden med en livs kärlek till abort, höjdrädsla och musikval.

Och när det är min tur att tipsa om något relativt nytt jag lyssnat på kommer jag först inte på vad den heter, inte heller vem som sjunger så jag nynnar och gungar med.

Försöker få dem att förstå.

Och tänk va, att det finns en man runt bordet som genast börjar sjunga med och talar om att det är hans nya favoritlåt - vi skrattar högt och sen laddas den upp på spotify och vi sjunger högt så hela Stockholm hör.

Jag kan inte låta bli att skratta och krama honom hårt.

Jag är äldst här säger han - han är över 50, jag är 35 och vi skrattar igen.

Musiken vet ingen ålder och vi höjer igen.

Gungar på bänken och sjunger med.

Älskar möten som dem.

Klockan tio på kvällen i en hamn med husbåt och fullkomligt magiska människor.

Älskar möten som dem.

De är bästa.

Bästa.

Idag jobbar jag hemma och inte alls på en husbåt i Stockholm.

Men låten lyssnar jag på och ler.

Alltså musik, en av de viktigast ingredienserna i mitt liv.

Solskens Söndag

Vi körde till havet.

Innan molnen drog in.

Sen körde vi hem igen.

Efter solen försiktigt värmt upp mig inifrån och ut.

Hem till det stora svarta huset sm egentligen behövde städas lite.

Men jag struntade i att städa.

Körde till gymet och mannen storhandlade.

En Söndag med strålande sol och ledighet.

Kan nog vara bland det bästa.

Bästa.

Jag tog med hundarna på en långpromenad och vi grillade i trädgården.

Och passade på att inviga de nya vinglasen med guldkant.

Så vackra så det blir fest alltid.

Alltså livet och sommar liksom.

Helt galet hur bra det är.

Sen jobbade jag.

Lite bara.

Fotade lite nya vackra ting som ramlat in i butiken.

Som elefanten här.

Hur fin som helst ju.

Efter det var vi bara.

I en soffa. Tillsammans.

Barnen sov och han och jag bara var.

Kan vara den bästa Söndagen på länge.

Väldigt länge.

Sommardagar

Äntligen.

Den kom till slut.

Sommaren.

Jag möter den redan på morgonen med kaffekoppen i min hand,

med en stilla bris i min trädgård.

Äntligen kom den.

Sommaren.

Jag jobbar och sorterar i min mailhög.

Hemma ligger jag still i en solstol med tidningar och musik.

Ett litet tag i alla fall.

Ett litet tag tills kreativiteten tar över och hjärnan börjar planera stordåd igen.

Som att bygga en ute-soffa och köpa nya stora antika urnor och placera ut runt poolen.

Men ändå.

Sommaren kom till slut.

Jag är varmt hela vägen inifrån och ut.

Det kan bero på vänner från helgen och alla roliga varma möten,

Och lite kan bero på sommaren.

Äntligen.

Ska väcka min familj snart.

Snällt fråga om de känner som jag.

För en dag vid havet.

Formex 2015

Jag packar min väska och styr mig mot Stockholm.

Formex och inköp står på schemat.

Ska bli så trevligt att träffa alla återförsäljare och vänner inom branschen.

Synd bara att jag gått och blivit tok-förkyld.

Men det är smällar man får ta bara tänker jag.

Smällar man får ta.

Och vad som väntas på mässan ska bli roligt, jag har ju en ganska stor känsla av att det är natur och djur på temat.

Och guldet stannar nog ett tag till.

Vad tror ni?

Något fint skall jag nog komma hem med iallafall.

Brukar ju inte vara det svåra direkt.

Ha en fin fortsättning på veckan!

Formex here i come.

Beddinge Beach

Det är så mycket att göra på jobbet just nu - 

så mycket att den där Lördagen som varit bokad sedan länge var det bästa som kunde hända.

Lördagen i Beddinge strand.

En fest för mina fina vänner Anna och Magnus - för att fira att de gift sig förra året.

Så mysigt vi hade det.

Avslutade festen med dagen-efter-mys på stranden, iskalla dopp i ett brusande hav och så lunch i skuggan på altanen.

Kunde inte bett om en bättre helg tror jag.

Beddinge Beach liksom.

Hur fint som helst.

Sjukstuga och smoothie

Jag jobbar så mycket jag hinner innan någon annan är vaken.

Jag packar paket på jobbet så snabbt att jag knappt förstår det själv.

Jösses vad många som shoppat när jag var i Italien.

Snabbt jobbar jag.

För att hinna hem igen.

Till en 10-åring med skyhög feber.

En 10-åring som ligger med duntäcke i soffan och ser på Harry Potter.

Så mellan jobb och tvätt och lite städ.

Så serverar jag smoothie till en varm pojke i soffan.

Och sen fortsätter jag så.

Med att jobba, tvätta fönster, tvätta lite till och pussa tioårings panna.