1997

Jag fyllde 18 då.

Jag ville resa långt bort från där jag var.

Jag längtade efter en blond kille med skäggstubb och varma kyssar.

1997.

Tankarna var annorlunda då men samma ändå. 

Jag tyckte jag var vuxen och visste allt.

Lite så.

Var det då.

Hur 1997 kunde hitta mig just idag vet jag inte.

Det var något minne som fladdrade förbi och jag kom att tänka på.

Tänka på då.

Jag lagar granola innan de andra vaknat och äter den i min ensamhet vid ett köksbord som badar i sol.

18 år 1997 tänk vad lite jag visste då.

Om vem jag är nu.

Vad jag blev och ville vara.

Tänk.

Jag har redan druckit en hel kanna kaffe och tvättat två maskiner tvätt.

Jag funderar på att laga en gryta och kanske ta en springrunda i solen som skiner där ute.

Funderar på det så får vi se.

Söndag.

Ta hand om er.

När julen är över.

Den kom.

Snabbt och i rasande fart.

Julen.

Vi körde våra 55 mil norrut, till svärföräldrar och en syster.

Vaknar till sprakande brasor och frukost som måste ätas i timtal.

Barnen öppnade paket efter att ha frågat i nån timme om när, när, när får vi julklappar?

Jag fick boken jag väntat på med "skräckkärlek".

Keplers senaste Stalker.

Så jag är nöjd.

Jättenöjd och längtar redan efter varje ledig timme jag kan sluka den där.

Alla andra Kepler böckerna lästes ju ut i rasande fart.

Så kom helt plötsligt juldagen, vi spelade spel högljutt hos min syster, vi åt för mycket och skrattade högt.

Med varma kramar och ord om saknad lämnade vi sedan landet, syster och svärföräldrar och körde hem igen.

hem till en gran som skall plockas ner och kastas ut.

Hem till 5 maskiner tvätt, en säng som är den bästa och ett jobb med galet bra erbjudanden nu i mellandagarna.

En jul blev plötsligt över.

och genast längtar jag efter våren.

Solen.

Fågelkvitter och ljumna vindar.

Genast.

Från ett regnigt December.

Jag tänker på det på morgonen.

Då jag och två små hundar tar den där första promenaden.

Det är December och regnet hänger i luften.

Jag har ännu inte använt mina vinterskor och vi har ännu inte haft minusgrader på dagen.

December jag är ok med detta.

Jag har bakat julgodis när tiden infunnit sig.

Och så har jag hängt fina saker i en gran.

December liksom.

Snart jul.

Jag hinner vad jag vill hinna säger jag till mig själv på promenaden.

Det jag vill hinna.

Så är det ju ändå. Så borde det vara i alla fall.

Allt annat kan kvitta.

Jag hinner in hit med.

Hinner säga hej, se mig omkring hur alla gör det så fint i sina hem inför julen.

Granar i glasvaser ser jag överallt.

Jag har en i en kruka, en i en korg och en står där den står alla år.

I hörnet ut mot gatan.

I år är den vit och guld.

Fint så.

Julklappar & fotografering

Jag har inte många iår.

Julklappar att köpa.

Men några är det och jag har inte hunnit med att köpa dem ännu,

men kanske idag.

Kanske.

men innan julklappsjakten tar vid ska jag fotografera lite nyheter.

Kuddar, väggdekorationer och smycken.

Det ni.

Så just nu är det inte detta jag har tid för.

Egentligen.

nej jag får sätta upp håret och greppa den där kameran.

Nu.

Ta hand om er.

Rocky Road recept.

Ja det är plötsligt tredje advent.

Så bara.

Vi tänder ljus.

Jag bakar bröd.

Och vi äter den längsta frukosten på länge.

Tredje advent liksom.

Och på eftermiddagen.

Efter julklappsköp och gymbesök.

Då bakar vi.

De som alltid måste finnas till julen.

Rocky Road.

Och de senaste åren gör vi en egen liten variant vi gillar ännu mer.

Vi har nämligen popcorn i våra.

Testa - jag skojar inte.

Galet goda.

Så mitt råd till er blir alltså att testa dessa.

Jag smälter choklad över vattenbad, blandar salta popcorn, jordnötter och hackade Dumle i en skål.
(det går även jättebra med Fudge)

Häller över chokladen och kladdar ut allt i en form.

Låter det stå kallt och stelna -

Skär upp i lagom stora bitar - njuter.

Ha en fortsatt mysig tredje advent.

Olsson & jensen, Rifdesign och annat lull-lull

Ja det går i en rasande fart.

Allting faktiskt.

Men det är väl precis just så det brukar vara innan året liksom skall knytas ihop och vara färdigt.

Precis just så.

Och ja med rasande fart ramlar äntligen de där sakerna jag och kunderna gått och väntat på så länge in.

Allt på en gång.

Bordslampor i mässing, takkronan som är den vackraste av allt.

Och de där Texas longhornen med.

De har landat.

Äntligen.

Och i morgon landar det ett stort lass med marockansk keramik med.

Rif design skall leverera en hel massa underbara saker till butiken och kunderna ska äntligen få sina vackra saker.

Så ja det är det jag gör.

Packar i en rasande fart.

Träffar kunder i en rasande fart, går på avslutninsfester i skolan i en rasande fart och planerar för våren.

Allt i en rasande fart.

För snart är det ett nytt år.

Och det där nya året.. 

ja du det kommer bli magiskt.

Jag känner det.

Känner det på riktigt.

När man plötsligt har en tonåring i huset

Den vackraste jag kan tänka mig.

Den vackraste jag sett.

Helt plötsligt så var hon bara där.

Tonåringen.

Från att ha varit min lilla tjej som tjatat om gosedjur och ritböcker i varenda affär.

Plötsligt är hon denna.

Nästan overkligt för mig.

Att hon kommit från mig.

Oss.

Så vacker att mitt hjärta stannar till och andningen liksom måste hämtas upp i bröstet.

Min dotter.

Så igår var vi tillsamman på ett fält och fotograferade.

Hon blåste på paljettstjärnor och kastade sitt hår.

Lite till, en gång till bara hejjade jag på henne.

Och fotona är många, säkert 100 stycken och jag har en dator full nu.

Och ett hjärta.

Fullt.

Till bredden av stolthet och kärlek.

En tonåring som är min liksom.

Galet ju.

Jag jobbar på Lakewoodliving

Med mörkare hår och drömmar i hjärtat kör jag till jobbet idag.

Jag sov länge men inte alls.

Drömmar.

De bra vill jag ha, de andra klarar jag mig utan.

Tänker jag.

Drömmar.

Ni vet de där som man inte riktigt kommer ur.

De som inte riktigt släpper taget om dagen.

De drömmarna.

Jag har ont inuti försöker jag förklara för mannen.

Drömmen var för jobbig att hantera.

Så jag duschar länge och blundar.

Vaknar.

Släpper taget om drömmen som kom ovälkommen.

Så rullar jag ihop den där vackra ullmattan jag fotograferat.

Rullar ihop och trycker in den i en bil.

Jag ska köra mot jobbet nu.

Gå runt bland kunder, julmusik och kaneldoftande doftljus.

Det gör jag idag.

Det är Lördag, december och jag släpper taget om en hemsk dröm.

Och håret ja.

Det är mörkare nu.

Steg ett gjordes och idag ska vi köra steg 2.

Slingor i karamell.

Det ni.

Hej och välkommen Lördag.

Julpynt

På jobbet doftar det dagligen kanel och vanilj och hela butiken ger mig julkänsla.

Men hemma har jag inte riktigt hunnit med.

Men om tiden vill vara med mig idag

 så är det precis det jag tänker roa mig med.

Julpynta upp det stora svarta huset.

Men först jobbar jag som vanligt, i alla fall hela förmiddagen för jösses vad julklappar ni beställer.

~ tack ~

Men jo stjärnorna är uppe såklart.

Och en och annan liten bordsgran.

Men det behövs mer.

Så idag blir det julpynt hela långa dagen.

Hela.

En julstämningsdag idag.

När det snart är advent

Mitt bland julstämningen tänker jag på annat.

Mitt bland bordsgranar och pappstjärnor drömmer jag mig bort.

Drömmer om resor med dem jag älskar mest av allt.

Drömmer om vita stränder och en bror tätt intill.

Drömmer om skrattande barn och ingenting att göra.

Och det är just det vi planerat.

Att resa bort nästa jul.

Med de vi älskar mest av allt.

Samla ihop kusiner och syskon, barnskratt och vuxna diskussioner.

Det är det vi planerat.

Men i år blir vi här.

Hemma.

Vi pyntar upp huset och värmer glögg.

Inte illa det heller.

Inte illa alls.