det finns bara ett hem för mig

Jag fortsätter med det jag är bra på.

Jag andas ut i mitt hem.

Jag fyller på med energi och talar försiktigt med mig själv.

Jag sorterar inuti och utanpå.

Skåpet fick en rensning.

Stjärnan som hängde bredvid fick byta plats med ett halsband.

Nu är fula popcorn skålar i keramik borta, nu är tallrikar sorterade och glasen står i prydliga rader.

Städa utanför

 och inuti.

Det finns mer som borde plockas bort, kanske skänkas vidare.

Men vissa saker är svårare att städa undan.

Både där utanpå

 och här inuti.

Vissa saker.

Och trots att man vet att de är onödiga.

 Aldrig används eller inte har ett syfte.

Så är det svårt.

 jag tänker

 att jag är vuxen nu och att sortera kan jag.

Tänker jag.

Jag vaknade minst 5 gånger i natt.

Kämpade med en dröm som inte tänkte släppa taget.

Och jag vaknar den sista gången av att jag gråter.

Ganska vanligt.

ganska vanligt tänker jag.

att jag gråter när besluten är tagna.

När jag bestämt mig och släppt taget.

Vanligt.

Jag är ju vuxen nu.

Borde veta detta.

Borde.

.)

Jag fortsätter rensa

 på skåpen i köket.

Byter om.

Ställer om.

Flyttar en vas från rum till rum.

Tänder ett ljus trots att det är mitt på dan.

Rensar luften.

Hornen som innan hängt i hallen.

Fick en ny plats.

Tillsammans med foton,

 halsband och vackra tavlan från vännen 

där fick den sin plats.

Kanske den får stanna ett tag.

Solen kom ett litet tag.

Ett litet tag då jag kände efter extra noga.

lutade huvudet mot fönstret och blundade.

Som en gammal tant stod jag där och njöt

 av solens värmande strålar med stängda ögonlock.

Solen.

Jag behöver den mycket.

Mer.

Jag hängde ut täcken och kuddar i kylan.

Bäddade rent.

 nytt fräscht och vaniljdoftande. 

konstigt att drömmen fick tag i mig i natt.

När sängen var så magsikt skön och jag egentligen borde sova.

Men vanligt.

det med drömmen ändå.

Jag har fortfarande inte ätit min frukost.

Tänkte ta den i soffan under ett duntäcke och med något bra på tv:n.

Som när man var tonåring en Lördag

 när resten av familjen var i Västerås och shoppade.

Då man passade på.

Att bara vara.

Ensam.

Jag är ganska bra på det.

oxå.

Ibland.

Ha en fin dag!

Vänner

Jag spenderar mina dagar med vänner.

Vänner och familjen.

Vi åker skidor, fryser om tårna och äter våfflor.

Idag.

 .

Och idag passar jag på att visa upp en ny väns hem.

Har ju inte hunnit fota backar eller rosiga kinder ännu.

Men nej inte hela hennes hem.

En del av.

Pytteliten del av.

Jag har fått henne som min vän genom bloggen.

Här.

Ganska magiskt om ni frågar mig,

och jag älskar det.

Och ni ser.

Fint va?

Där är den där fina hjorten från Netto som vi pratat en hel del om.

Fiffiga Sofia har sprayat sin ena hjort svart.

Jag gillar.

Mycket.

Massor.

Jag kommer från samma lilla stad som henne.

Sofia

Men vi har ju aldrig umgåtts, aldrig känt varandra.

Förrän nu.

Hon var precis lika trevlig som jag trodde.

om jag hoppades.

Om inte mer.

Vi pratade om allt och ingenting.

Vi skrattade, oo:ade och la huvudet på sned.

Vi pratade gammalt, nytt, ytligt och djupt.

Precis som jag vill ha det.

Hon hade dukat fram finaste fikan med så mycket gott att jag hade kunnat sitta kvar hela dagen.

Kvällen.

Och bara prata, äta, prata, skratta.

Nu satt jag ju inte där hela dagen.

Kan ju hända att hon hade tröttnat på mig då.. eller ringt polisen eller så..

Men ändå.

Och ni ser ju de små glimtar av hennes hem som jag visar.

Precis lika fint i hemmet som i henne.

Jag har en tacksam dag.

Sol, skidor, vänner..

gamla som nya.

Livet är så galet bra.

tack

KRAM

i en småstad

Nu var jag framme.

Tillbaka till den stad jag en gång kallade hemma.

Tillbaka till mitt tonårsland.

Jag vaknar med stel rygg och frost på fönsterrutan.

Barnen sover längre än jag.

Trots att jag sover längre än jag brukar.

Den här staden som har minnen och familj kvar.

Staden som jag knappt vet hur man hittar i men hittar ändå alltid dit jag ska.

Där vaknar jag.

Idag.

Vi mellanlandar.

Vi ska vidare.

Och det är så jag ser på min småstad.

Som min lilla mellanlandning i mitt liv.

Bara en stund.

Var du min stad.

bara en liten liten stund.

Jag har bott längre på annan ort än här.

Men bara tonårslivet kan ge mig så mycket minnen.

 så galet mycket nostalgi.

På sitt lilla sätt kännas så kär.

Det var här jag föll för fel kille,

Här jag ramlade med min cykel.

det var här jag fick min första kyss.

Här köpte jag min första skiva.

Det var här jag rökte min första cigarett och hostade tills lungorna inte kunde hosta mer.

Här.

Här.

I en småstad.

Här trodde jag att texterna i sångerna aldrig gick att finna.

Här aktade jag mig för att inte passa in.

Här gjorde jag allt för att hinna

skrev mina egna sånger om att vilja bli din.

Så jag passar på.

Att minnas.

Att sakna en del

Passar på.

Passar på när jag kan.

Nu när jag är mer hel.

I dag ska jag träffa systrar.

Lukta bebisar och fotografera.

Och passa på.

Att träffa en tjej som bor i min småstad.

En tjej som jag aldrig känt men alltid vetat vem hon var.

Vi bodde ju här.

Båda två.

Kände inte varandra ändå.

Det är genom bloggen vi träffats nu.

Konstigt hur det blir.

Livet och möten.

Nya minnen att förvara.

Spara.

Så jag ska träna lite, duscha och kanske kamma mitt rufsiga hår.

Sen tar jag tag i den här dagen.

Den här staden.

Och allt den kan tänkas bjuda på.

Hoppas er Fredag blir så bra som du förtjänar!

KRAM

ännu ett nytt år

Om det är som det står i kalendern.

Ja då slutar 2012 i kväll.

Om det stämmer så tar detta året slut snart.

Är ni beredda för ett nytt?

Jag tror att jag är redo.

Måste man  vara, finns ju ingen annan väg.

Så jag blickar tillbaka på ett år som gått..

det året då jag valde en ny väg att gå.

Det året som jag släppte 2011 så mycket jag bara kunde.

Året då jag samlade ihop mig, andades om och om igen.

Djupa andetag och tunga tårar.

Året då jag gick ur min kris och lärde mig leva med det.

Jag har förklarat så mycket för mig själv, dragit fram sanningar som jag dolt för mig själv.

Grävt djupt inuti och klappat om.

Andats försiktigt med små kippande andetag för att överleva, 

andats så försiktigt för att inte längre känna det jag kände då.

Och så valde jag det djupa andetaget någonstans på vägen.

Valde att andas rent, stort och släppa det jag aldrig kunde kontrollera.

Livet.

Andas.

Så med denna återblick vill ja tacka er.

ER!

Förstå vad mycket glädje och värme ni ger mig.

Nya vänner  som jag fått under året genom er!

I er.

Jag är så tacksam för alla fina ord, peppande tankar och fina gester ni ger mig.

Tack alla ni.

Ni som tittar in här, ni som skriver de värmande orden, ni som tror på mig.

T a c k

Så idag tar December slut.

Ett nytt år tar vid

 jösses

.

 tänk vilket underbart år detta kommer bli!

Eller hur?

Hoppas ni får en nyårsafton precis så fin som ni önskar.

Ta hand om er och glöm inte kärleken.

Livet.

KRAM

Nothing Is Impossible

Ja jag hade ju lovat.

Jag hade ju sagt att jag skulle visa er.

Och idag håller jag vad jag lovar.

.)

Där står den.

Ja Tavlan alltså.

Det var den Hon skickade till mig.

Ja men ni förstår.

Så fint gjort av henne att jag vill krama henne hårt och på riktigt.

Den var inslagen i finaste tapeten med.

Tyvärr hann jag inte fota innan jag öppnade det.. ni som följer mig på Instagram vet ju hur det såg ut.)

Hon har så rätt.

NOTHING is IMPOSSIBLE.

Bara ordet i sig heter ju i'm possible! .)

Och bak på ramen har jag nu klistrat fast den fina lilla "note" hon skickade med.

Tack snälla fina du.

Tack.

Nu MÅSTE jag ta tag i den här dagen... sitter i morgonrock och vet att jag måste ut.. ut och fixa det sista.. 

sen.

Sen tar vi helg med huset fullt av kusiner och syskon och med en tjock dimma av dofter och glögg och skratt och så..

KRAM!

Matbord och gästrum

Det var en ledig Fredag idag.

Men ledig är väl det sista jag känt mig vara.

Jag har haft så mycket att göra att jag glömt bort mig själv.

Då är det mycket.

Även för nån som mig.

Och nu är det kroppen som säger stanna.

Var med mig.

Och jag tänker lyssna ett litet tag.

Jag tänker att ett bad kan vara bra.

Att bada riktigt hett och kanske börja läsa på den där boken alla pratar om..

 tänker att det kan vara bra.

För mig.

Jag visar er lite mer jul.

Lite mer jul känsla.

Hjortar (renar?) julkulor och mossa.

Jag planterade nya hyacinter i en av mina "bra att ha" saker.

Och nu står de där på en liten bänk i hallen och säger:

Nu kommer den snart.

Julen.

Julafton.

Snart.

Och så visar jag er benen.

De nya bordsbenen.

Sargen som var till de gamla benen gick tyvärr inte att montera bort.

Men det blev bra ändå.

Tjusigt.

Och tänk vad de kan de där tjejerna man känner.

Tänk vad HON kan.

För det är ju nämligen hon som snickrat mig de där tjusiga tjusiga benen som agerar kryss under mitt stora runda bord.

Och ja tänk.

Vad de kan de där tjejerna man lär känna i bloggvärlden.

Och så var det lite mer.

Lite mer av gästrummet.

 det som står och saknar gäster just nu.

För idag fick jag upp lite instagram foton på väggen där inne.

Tänker att alla som sover där inne borde finnas på den väggen.

Tänker att jag borde samla mer.

Samla ännu mer minnen.

Och ännu fler gäster.

Men så tänker jag igen.

Att det var nog dags för det där badet som kroppen ropar efter.

Och så gör jag så istället.

Badar och tackar veckan.

 det är F R E D A G !

vi nyktrar aldrig till

Jag vaknar till ett vinterland.

Igen.

Igår skottade jag vår uppfart 4 gånger.

Men förstår ni?

4 gånger!

i Skåne!

helt galet.

Ja men ni ser ju.

De där möblerna står halvt under tak, och i en liten nisch, så de är mer skyddade.

Host.. men nej.

Inget skydd mot denna vinter.

Ni ser.

Snö så man känner sig berusad.

Och ja.

Det där är kransen och lyktan som står under taket vid entrén.

Under tak.

Jo men jag sa ju det.

Snö så man blir berusad.

Och mitt gästrum.

Det som skulle piffas och fixas.

Det är ju målat nu.

Och jag gillar det

.

Mörkt och maskulint.

Men nu ska det alltså upp gardiner i något tungt mörkläggande material.

(köpte gardiner igår men de var felmärkta på förpackningen och inte alls så långa som det stod)

Sen ska det till något som kan agera sängbord.

Och jo.

Jag köpte två små pallar i fint trä på en billig kedja igår.

Mannen skruvade i hop den ena och jag den andra.

Båda sprack.

Jo på riktigt.

Skit oxå.

Så rummet som skulle vara färdigt är inte alls klart.

.

Jag ska på möte i stan och jag tror jag tar en runda efter det för att hitta gardiner och en pall.

Tror det.

Mötet ja.

Spännande.

Kanske jag blir något jag vill vara en dag.

Kanske.

Och ja det där med att inte nyktra till.

Jag tycker vi stannar i berusningen när allt känns så bra.

Vintern är som den ska vara, barnen är snälla och mina och mannen talar om för mig att jag är vacker.

Min syster skickar fina sms och Judita undrar hur jag mår.

Livet alltså.

Helt galet bra.

Kan det va.

Kastar in en bild på barnens tv-rum med.

Ni ser.

Den färgen är lite ljusare än den i gästrummet.

Men grått alltså.

grått är bra flott.

HA EN FIN TISDAG!