Nu var jag framme.
Tillbaka till den stad jag en gång kallade hemma.
Tillbaka till mitt tonårsland.
Jag vaknar med stel rygg och frost på fönsterrutan.
Barnen sover längre än jag.
Trots att jag sover längre än jag brukar.
Den här staden som har minnen och familj kvar.
Staden som jag knappt vet hur man hittar i men hittar ändå alltid dit jag ska.
Där vaknar jag.
Idag.
Vi mellanlandar.
Vi ska vidare.
Och det är så jag ser på min småstad.
Som min lilla mellanlandning i mitt liv.
Bara en stund.
Var du min stad.
bara en liten liten stund.
Jag har bott längre på annan ort än här.
Men bara tonårslivet kan ge mig så mycket minnen.
så galet mycket nostalgi.
På sitt lilla sätt kännas så kär.
Det var här jag föll för fel kille,
Här jag ramlade med min cykel.
det var här jag fick min första kyss.
Här köpte jag min första skiva.
Det var här jag rökte min första cigarett och hostade tills lungorna inte kunde hosta mer.
Här.
Här.
I en småstad.
Här trodde jag att texterna i sångerna aldrig gick att finna.
Här aktade jag mig för att inte passa in.
Här gjorde jag allt för att hinna
skrev mina egna sånger om att vilja bli din.
Så jag passar på.
Att minnas.
Att sakna en del
Passar på.
Passar på när jag kan.
Nu när jag är mer hel.
I dag ska jag träffa systrar.
Lukta bebisar och fotografera.
Och passa på.
Att träffa en tjej som bor i min småstad.
En tjej som jag aldrig känt men alltid vetat vem hon var.
Vi bodde ju här.
Båda två.
Kände inte varandra ändå.
Det är genom bloggen vi träffats nu.
Konstigt hur det blir.
Livet och möten.
Nya minnen att förvara.
Spara.
Så jag ska träna lite, duscha och kanske kamma mitt rufsiga hår.
Sen tar jag tag i den här dagen.
Den här staden.
Och allt den kan tänkas bjuda på.
Hoppas er Fredag blir så bra som du förtjänar!
KRAM
åh ...ha så skoj med Sofia !!
SvaraRaderaKram
pernilla
Så är det! Vissa minnen är så starka. Första av någonting. Eller bästisen. Eller sköna sommarminnen.
SvaraRaderaDet kan vara så mycket.
Fint att komma tillbaka, få säga hej, känna och minnas.
Kram och ha en skön fredag!
Lotta
Det är speciellt det där, att komma tillbaka till sin barndoms ort som vuxen. Märkligt hur annorlunda det mesta kan te sig när man är stor...
SvaraRaderaSå roligt att bloggvärlden har fört er båda till varandra. Denna underbara bloggvärld som ger så mycket. Ha det bäst!
Kramar
Ja vad härligt att den här bloggvärlden har gett mig dig...., helt underbart att ha haft dig här i eftermiddag.
SvaraRaderaHoppas vi ses snart igen.
Kram
Så mysigt att få träffa en bloggvän!
SvaraRaderaHa det fint i din barndomsstad! Kram Suss
Du skriver fint. Tonårstiden väcker en hel del minnen i en. Dock vill åtminstone inte jag tillbaka. jag trivs med att vara 40 + :-)
SvaraRaderaHa det gott
Lustigt det dar med minnen.... Just mina minnen av samma stad tar fram minnen som ar allt annat an fina. Tyvarr.... Trivdes aldrig. Ville aldrig passa in. Langtade alltid bort..... Onskar sa hjartligt att jag kunde alska att "aka hem", men icke! ....men familjen och vissa vanner finns ju kvar forstas! De langtar jag ju alltid efter!! Annars hade jag aldrig akt tillbaka =o/
SvaraRaderaKram pa dig!
Samma sak för mig linda.
RaderaJag ville alltid bort.
Flyttade så fort jag kunde och har så svårt för staden som en gång var vår hemstad.
Känner alltid att den ville mig lite illa.
Men var nog mest jag.
Och som du säger. Vänner och familj.
Behöver ju hälsas på ibland;)
Kram på dig.
..jag tassar in så här lite på kvällskvisten!
SvaraRaderaVisst är det mysigt med minnen av sin hemstad. Jag hittade tillbaka efter 20 år! Konstig känsla när jag flyttade hem. Men nu stortrivs jag och är glad över att mina barn bor där jag också växte upp!
Och på tal om blogg...kan vi inte få till en träff i vår?! Malmö? Kram Anna
Minnen... Positiva negativa och allt där i mellan! Hoppas ni haft det skönt på er tur! Kram
SvaraRadera