på toppen av det nya året

Jag vaknar till ljudet av barnspring.

Det är Januari.

Den 2:a Januari 

2013

Det är jag och yngste sonen hemma denna morgon.

Han myser runt barfota, mellan lego-pyssel och tv-häng.

Jag borde göra en hel del men vet att jag kommer hinna i alla fall.

Effektiv är mitt andra namn.

Vet jag nu.

Jag samlar ihop små silverstjärnor i mitt hus.

Samlar ihop dem och mina egna tankar.

Ett år till.

Ett år äldre.

Ett år visare?

Ett år mer.

Av allt.

Jag målade naglarna i glittrigaste glittret.

Jag ålade i mig i en svart klänning och bar svarta pumps med silverklack.

det var NYÅRSAFTON.

Tyvärr föll den ena familjen av vår fest bort.

Deras lille bebis hade fått vattkoppor.

Och min syster som firat nyår med oss typ alltid var inte med.

Så lite konstigt var det.

Annorlunda.

Men bra.

Fint.

Vi åt middag lugnt och sakta, 

vi pratade tills orden flöt i en enda röra.

Vi skrattade, häpnade, oo:ade och ahh:ade.

Och vi vet ju alla.

Att man vill se mer.

Jag med.

Men ljuset en nyårsafton i Skåne efter klockan 14, 

det finns inte.

Är säkert i en stad vid en kust i ett land där jag inte är.

Ljuset.

För här hemma är mörkt klockan 14 och bruset ligger som ett täcke över alla foton jag tar.

Och en dag.

En vacker sådan.

Ska jag lära mig att fota med blixt.

Inte idag.

Jag läser mina mail idag.

Det ramlar in några stycken dessa dagar runt nyår.

Många vill säga det många vill höra.

tack för allt, lycka till med allt och kram och puss och allt annat vackert.

tack.

Och jag läser ett mail och blir varm.

Det är skönt att höra från just dig.

Jag undrar ganska ofta men vet inte hur man gör.

Hur man frågar eller berör..

Så mailar du och jag vet.

Att du gör det med.

undrar över mig.

Och jag ler.

Utifrån och in.

Vissa saker är oförstörda.

Alltid.

För alltid.

Och jag vill ha det precis så.

När klockan hade slagit 12,

 vi hade skålat in det nya året och pussat varandra på en uppfart täckt av krutrök, när vännerna åkt hem i en taxi och vi var kvar.

Då åkte mammans musik fram.

Gangster rap i ett kök som borde städas.

Och vi dansade jag och min dotter.

Dansade på vårt eget konstiga sätt.

Skrattade.

Och jag älskar det.

Och nu måste jag göra allt det där andra som jag hade tänkt.

Jag måste städa lite, packa massor, bädda en säng, tvätta en maskin tvätt, promenera två hundar och köra ett pass kettlebell.

Och ännu en gång.

tacka er.

Tack finaste ni.

För allt ni säger.

Allt ni gör och allt ni är!!

T A C K !