Jag var då

Det blåser en vind runt benen som får huden att knottra sig.

Det blåser en vind som viskar vinter och i badrummet hänger sommarens smycken kvar.
 Jag längtar tillbaka.

Den är undanstoppad inuti.

Sommaren som var och jag drar kappan runt kroppen och vänder ansiktet mot regnet.

Det är ingen idé att försöka tänker jag.

Försöka undvika den.

Kylan.

Vintern.

Som tårar faller det över kinderna, regnet.

Jag står där och tänker att jag släpper taget nu.

Om så mycket mer.

Mycket, mycket mer.

Regnet är kallt, jag ryser, fryser.

Släpper taget nu.

Kom vintern, bara kom.