Jag valde något annat

Det var en lång väg hit.

Lång och ibland ganska slirig. Jag la minnen i små brukar och behöll mina hemligheter och ärr under ytan.

På foton kan jag se.

Hur jagad jag alltid var.

Av en tävling jag aldrig visste vad den gick ut på.

Jag kan se det i foton från då.

Det är betydligt mer annorlunda nu.

När du inte vet vad du har att tappa finns inget att hålla kvar vid.

Sen får du nånting, som du alltid drömt om och när du har nånting har du oxå nånting att förlora.

För dem tar allt.

Dem tar din gnista,
 dem tar allt.

Dem kan krossa ditt hjärta och lämna ingenting kvar.

Men nu har jag allting.

Jag flyger ovanför och vill aldrig mer landa där.

För allt är ingenting om du inte har nån som som tycker som du.

Om du inte har någon vid din sida på riktigt.

Min systers sms nästan darrar när de landar i min telefon.

Jag kan känna att hon är där.

På den själsliga kanten och tänker hoppa.

Hoppa sig fri från allt det där.

Inte ner i ett hål och försvinna.

Nej ut och flyga fritt.

Hon har sår som gör för ont och ett stressat tryck över bröstet.

Jag säger att det kommer försvinna.

Om du tar dig där ifrån säger jag.

Bry dig bara om dem som bryr sig om dig.

Bryr sig om dig på riktigt.

Allt annat spelar noll roll.

Varför gör jag så här, frågar hon då.

För att hoppet kanske aldrig lämnar människan svarar jag.

Men känn efter på riktigt.

Är det bara på rutin som du väljer att kriga nu?

Är det bara för rollen du skapat för dig själv 

sitter rotad så djupt inom dig?

Du behöver inte längre vinna din mammas godkännande.

Du behöver inte längre vara i hennes lag.

Ett lag som spelar ett spel ingen jävel vet vad det går ut på.

Tack skriver hon.

Tack skriver jag.

Min roll satt fast som berget.

Ville bara få ett godkännande och en egen liten minut i en mammas värld som var fullkomligt upptagen med annat.

Jag är nån helt annan.

Än det som sas.

Jag är så mycket bättre än det.

Hon vet det inte själv skriver jag till min syster.

Hon kommer aldrig förstå.

Och du kan inte ändra någon annan ändå.

Någonsin.

Hon kommer aldrig förstå.

Hon kommer alltid säga det motsatta och tro att kärlek mäts på ett annat sätt än oss.

Hon kommer aldrig förstå.

Men det Sandra.

Det är ok ändå.

Det sägs att hem är där hjärtat är.

Och det är inte där.