I'll drive us home...

Ibland önskar man jag framåt och bakåt och lite åt sidan.

Och varje år vid den här tiden önskar jag mig ett bättre
"leva i nuet lugn".

Jag behöver det.

På nätterna springer tankarna om varandra och stressen har mig i ett järngrepp.

Varför frågar jag?

Vad är det som är fel?

Men inga svar dyker upp i mitt inre.

Jag sover inte, ligger där med öppna ögon och sorterar tankar.

Ibland sträcker jag ut min hand mot den vänstra sidan av sängen för att känna honom ligga där.

Känna hur hans bröstkorg reser sig upp och ner i sakta varma rörelser.

Han sover.

Men jag känner på energin i mitt sovrum att det är stress även hos honom.

2015 var likadant just innan Mars skulle ta vid.

Det är något som sker i skiftet från iskalla vintern till kanske en känsla av vår.

Något och jag vet fortfarande inte hur jag möter det.

Men idag efter frukost och några koppar kaffe tar jag paus.
Jag tar pausen med mannen på tu man hand.
På en annan plats och andas.
Vi behöver det tror jag.
Vet.

Det är alla hjärtans dag i morgon, och trots att vi ska vårda varandra lika mycket alla dagar om året så ser jag min chans.
Chans att fira lite extra och bara vara.
Han och jag.