När kroppen är mör

Jag vaknar ännu en dag först av alla och trampar mig ner för de kalla trappstegen.

Det ä ljusare nu konstaterar jag.

Ljusare och det ligger en liten,liten aura om vår i luften.

Och trots det.

Så längtar en kropp som tillhör mig fortfarande efter ett annat ljus.

Ett släpande lite skimrande ljus som i kvällsvinden har ett svagt rasslande av palmträd.

Dit där kroppen kunde vila i ett strilande morgonljus.

Där håret kunde kammas ut av vinden från havets öppna viddar.

Dit längtar jag nu.

När kroppen är mör och huvudet tungt.

Eller hem bara.

Hem till min säng och mitt hus.

Kanske bara dit.