En viskning om vinter

Jag har så många planer, så mycket drömmar.

 Jag kanske har en gammal själ som vet mer än jag vet.

Så känns det ibland.

Som om själen vet något jag inte ännu hunnit förstå.

Typ så.

Och när natten var som mörkast vaknade jag av ett fladder i hjärtat.

Det var något som väckte mig hastigt och hårt och när det händer kan jag liksom aldrig riktigt somna om.

Så jag ligger där i mörkret och planerar, drömmer, och lyssnar på en viskning om vinter utanför.

Bladen har fallit av träden nu.

Det är November och det händer varje år.

Varje år utan att jag förstår.

Jag fryser på jobbet och fast jag älskar känslan av julen som snart är här saknar jag alltid en sommar.

En sommar mitt i vintern.

Jag kör till jobbet snart.

I ett ljus som knappt finns och med våta åkrar utanför.

Det faller ett filter över dagen så här års och jag hör det viskas om vinter.