När alla frågar vad jag tänker på...

Det är som att vara berusad.

Berusad av den inte så vackra varianten.

När jag rest och kommit hem igen.

jetlag.

Jag somnar när det är dags att stiga upp och jag äter när det är natt.

Jag har massor av jobb att sköta men kan nästan inte få huvudet att förstå vad jag ber det om.

Jetlag.

Jag väcker barnen när de är som tröttast , serverar dem jordgubbar till frukost för att behålla den lite till.

Känslan av sommar.

Och i soffan ligger duntäcket kvar i en rufsig hög.

Kanske jag hamnar i fas idag.

Kanske berusningen lägger sig och jag känner igen mig själv igen.

Kanske.

Vardagen är här i alla fall.

Den väntar inte på sig.