När man äger världen litegrann

När jag inte har någon aning om vad som händer sen.

När det jag aldrig någonsin egentligen vetat.

Vad som kommer att hända sen.

Då minns jag istället det som var. Varit.

Som jag alltid gjort.

Blickar bakåt för att hitta fram.

Sorterar ut det som måste sorteras bort för framtiden.

Som jag alltid gjort.

Och det brukar bli bra så.

Att minnas och se framåt.

Brukar bli bra så.

Och idag minns jag en sommar när en kompis cyklade med vått hår på rasslande grusvägar - tills jag skrattade så tårarna rann ner för mina kinder och hon hade ett stort skavsår mellan låren.

Det var sommar då och killen jag trodde var viktigt körde en silverblå Volvo, snusade general och bodde ensam.

I hus.

Livet var så svindlande läskigt och ovetande.

Det var sommar då och vi drack för mycket vodka men skrattade så mycket att jag inte minns något tråkigt alls.

Den sommaren.

Vi trodde vi ägde världen lite där och då.

Och idag försöker jag minnas känslan, för visst är det väl det vi gör ändå?

Äger världen litegrann.

Torsdag.

En skär sådan.

Vad gör ni dag?