När jag springer och kramar barn

Det är kanske då jag mår som allra bäst.

Under den där springturen när luften är varmare än den brukar och när gruset rasslar lagom under skorna.

Då mår jag bra.

Och de där samtalen jag har med de mindre människorna i min familj.

De som får mitt hjärta att slå några extra glada slag och huden på min kropp att knottra sig av kärlek.

När de kramar mig hårt innan de ska somna och förklarar att de älskar mig.

Då mår jag som allra, allra bäst.

Och han, den yngste sonen med den för långa luggen är med mig idag.

Han cyklar vid min sida på springturen och han hackar lök bredvid mig i köket inför middagen.

Och medan vi gör allt det idag, tillsammans.

Berättar han långa berättelser - om vad han sett, vad han hört och vad kompisarna säger i skolan.

Han lär mig nya saker varje dag och han kan aldrig någonsin förstå hur mycket jag älskar honom.

De där tre som tillhör mig gör allt så nedrans bra.

Och det är med dem jag mår som allra bäst.

Alltid.