en gång en vår..

En vår lyssnade jag på samma låt om och om igen.

Varje sekund jag fick över för mig själv.

Samma låt.

Olika tankar att tampas med.

Den våren då hela världen hade halkat omkull.

För mig.

Den våren då jag kämpade med att känna dofter jag gillade, krama människor jag älskade.

Den våren.

Sången gick som sagt på repeat.

Jag sjung med, högt och med tårar rinnande ner för kinderna.

Jag vet inte nu vad som fick mig att gråta där och då.

Men jag behövde det.

Den våren.

Och jag hör låten spelas idag på radion.

"man blir klokare med åren" säger han med lagom hes röst och jag ler.

Jag ler för att jag inte gråter idag, för att låten är min på ett eget litet vis.

Och jag önskar att jag skrev den.

Om jag kommer dit igen,

har du en plats där jag kan vila?

Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån?

Och jag minns alla där, den våren.

Tänk att livet kan vändas omkull sådär, helt utan minsta varning och minsta anledning.

Upp och ner.

Den våren.