Juldagen

Den kom till slut.

Julafton.

Och innan jag hann förstå att den var över vaknar jag med rufsigt hår och huset full av barr.

Juldagen.

Vi kickade igång julafton med julstrumpa.

Varje julaftonsmorgon har liksom tomten varit här på natten och lagt något i barnens julstrumpor.

I år hade han lagt något i min med minsann.

Efter julstrumporna, som för övrigt innehöll cupcake-makers och sockar så åt vi den längsta frukosten på länge.

Vi tog det lugnt helt enkelt.

Men efter lite promenader och en och annan julklapp som var tvungen att slås in så blev det dags att svida om och duka bordet.

Igen.

Och jag.

Jo jag lockade mitt hår.

För kanske 2:a gången i mitt liv.

Ja är det julafton så är det liksom.

Jag drack några glas iskallt chardonnay och försökte bara vara.

Hela dagen.

Barnen roade sig så gott de kunde, gjorde allt för att få tiden att gå lite, lite snabbare.

För vi vet ju alla att efter maten och Kalle så måste han ju komma, den där skäggige mannen med säcken. Han måste komma hur stor du än blivit och hur lite du än tror på honom.

Och han kom till slut.

När mörkret lagt sig över hela huset kom han.

Han hade med sig fina presenter och alla var så nöjda.

Ingen stress, ingen press, bara för mycket godis i magen och en film på tv som man sett 100 gånger redan.

En mycket, mycket god jul helt enkelt.

Och nu.

Nu tar vi Juldagen med ungefär samma tempo tycker jag.

Fast utan klänning och kanske mjukisbyxor istället :)

Ta hand om er.