Vänner växer inte på träd

Nej de kan vara svåra att hitta.

De där vännerna som liksom kryper sig nära inpå och stannar där.

de där vännerna som inte har några som helst problem med att lyssna till mina funderingar eller tankar.

De vännerna som inte ifrågasätter eller tvivlar.

De vännerna växer inte på träd.

Men det finns människor där ute som är vad jag önskar jag hade känt i hela mitt liv.

De som är lite som jag men ändå någon helt annan.

De som ger av sig själva och lyssnar och ser.

Dem finns där.

I vissa hörn och vrår av stigen vi kallar livet.

Där står de och jag blir så varm när jag krockar in i dem.

Glad.

Tacksam.

Och Sofia hon bara stod där på min väg en dag i livet.

Mitt i vägen för min stig och jag stannade.

Hon stannade.

Och trots att vi inte kommit mer än några futtiga små steg på vår vänskap så är hon speciell.

För mig.

Och när jag ibland saknar och längtar efter en vän som liksom SER mig så kommer hon.

Tack Sofia.

Sist vi sågs var som vanligt för kort.

Gick för fort.

Men nästa gång.

 tänker jag för mig själv.

Nästa gång måste vi ha mer än 5 timmar på oss och kanske ett vardagsrum att hänga i .

Vi behöver mer tid det är säkert.

På en lapp hade hon vackert skrivit 

"äntligen ses vi igen"

 och jag spar den i en låda för mig själv.

Tack Sofia.

Chokladen skall öppnas ikväll och tidningen följer med till lunchrasten.

Vänner växer liksom inte på träd.