När Måndagen kommer för fort

Jag har träningskläder på mig när klockan slår 18.16.

Trots att jag sprang när klockan var 13.

Ni förstår att det liksom kom något emellan.

Jag hann inte.

Tiden åts upp av något annat.

Tiden som ibland är så där seg och följsam och andas i samma takt som jag.

Var någon helt annanstans idag.

Idag sprang den hela tiden några steg framför mig och hojtade hurtigt att jag skulle snabba på.

Rappa mig.

Jag försökte hinna ifatt den.

Men någonstans tog det stopp.

Maskinen som pep i tvättstugan skulle plockas ur.

Den jag nyss hade plockat ur skulle vikas.

Dammsugaren som låg framdragen över vardagsrumsgolvet skulle användas och sängen som jag så glatt klädde av i morse skulle kläs på igen.

Tiden.

Den där tiden.

Sen är det ju det där med att hålla sig i spåret med.

Att bara tvätta eller helt koncentrera sig på att byta sängkläder.. det är ju det som är svårt.

Jag kommer gärna igång med allt.

Samtidigt.

Hundtvätt, sängkläder, ompiff i huset, fota julstjärnor till web-butiken, koka soppa, springa 5 km, och ställa en bricka på köksön.

Allt på samma gång.

Så typiskt mig.

Men nu ropar kvällen ändå.

Ta bara ur sista maskinen med sängkläder säger den

 efter det är det dags för soffhäng.

Och ja jag håller med.

Fullständigt.

Nu tar vi kväll och hoppas tiden tar det lite, lite lugnare den med.

Kram