Vägskäl

Det finns några stycken.

Kanske ganska många.

Vägar som tar slut och vägar som tar vid.

Jag hittade ett sådant på min resa.

Och kanske detta var det vackraste vägskäl jag sett.

Kommit till.

Blanka pilar åt vilket håll jag än väljer.

Och bakom mig lämnar jag det andra.

På knakande golv med korkmatta stod jag såg ut på betande kor i en hage.

 Tårarna fanns där inne.

Inte långt från att trilla ner, hitta ut.

Men jag höll dem inne.

Hela resan.

Jag kammade inte mitt hår.

Klädde mig i de mjukaste kläderna jag packat med mig.

Jag andades lantluft och bakade Pumkin Pie.

Jag hade kanske den bästa resan på länge.

Väldigt länge.

I gräset hängde dropparna tunga, liksom tårarna som fanns inuti.

Det kan låta tragiskt sa jag till min syster,

 kan låta så.

Men det är ju ändå nu vi skapar våra liv 

och det blir så mycket bättre nu.

När vi gör så, så som hjärtat säger att vi ska.

Som vi alltid borde ha lyssnat på det.

På hjärtat inuti.

Jag höll hans hand i min.

Han pussade mig med öppen mun och han skrattade med hela kroppen när jag blåste honom i nacken.

Han doftar underbart.

Som en blandning av vanilj och varm bomull.

Han doftar underbart den där sonen som är min systers.

Jag och dottern lånade systerns son och tog en morgonpromenad när regnet hade passerat.

Vi pratade om bebisar som inte skall tillverkas och om släktingar som man växer ifrån.

Vi gick med lera under skorna och doftade hösten när den är som vackrast.

Mitt på landet, med tovigt hår och mjuka kläder.

Precis vad jag behövde.

Precis.

Tre dagar.

Tre futtiga dagar hann vi med.

Och jag älskade dem.

Fullkomligt.

Nya skåp letades fram i gömmorna och jag hjälpte till att få ett rum att se ut precis som de känns.

Min syster med familj.

Nu ser hemmet de bor i ut som de är.

Varma, vackra och underbara 

trots vissa kanter som stötts till och vissa lås som rostat.

För mig det vackraste som finns.

Så nu är jag fylld igen.

Fylld med vaniljdoftande bebis och systerprat till klockan slår 2 på natten och vi egentligen borde sova.

Fylld med kärlek och höstdoft, pumkin pie och vackra promenader.

Fylld men längtar redan.

Längtar till nästa resa till landet.