När jag fotograferar

Kanske alltid.

Tänker jag när jag sitter i bilen på väg hem från jobbet.

Kanske jag borde fota på heltid, alltid - tänker jag.

Det är något som händer med mig där.. bakom en kamera med något vackert framför.

Någonting händer.

Som i somras.

När hon lekte framför mig.

Snorig och sprudlande glad.

Som då.

Någonting händer med mig.

Och visst är det något magiskt med barn.

Inget falskt. Bara dem och jag.

Ärligt och sprudlande levande.

Precis som jag önskar att det var alltid.
Ärligt och på riktigt.

Svårare med dem vuxna.

Svårare att se det riktiga i dem, mycket svårare.

Jag försöker hitta tiden att fotografera mera.

Men precis när jag kommit hem från jobbet och maten är uppäten är det dags för läxor och ljuset är borta.

Igen.

Men idag hade tre mail landat i min inbox.

Fotografering here i come!

Barn och bröllop.. kan kanske inte bli mycket bättre.

Inte mycket bättre alls.