När orden finns där men inte räcker till.

När solen går ner över taken.

Då kommer ord i långa rader på min mobil.

Långa rader av ord som frågar, 

undrar 

och oroar sig.

Ord som kunnat vara mina.

Jag blåser ut ljusen i trädgården när jag samlar mina tankar i mitt bröst.

För orden hon skickar är inte för hjärnan att sortera.

Det är för hjärtat.

Jag sorterar det i hjärtat och svarar så gott jag kan.

Så gott jag klarar av.

Och jag vet inte vad som egentligen är viktigt,
 men jag tänker precis som dig.

Mer ofta än ibland.

Tänker precis som du.

Det ordnar sig alltid till slut, även om såret känns djupt.

Så tänker jag när jag möter min egna blick i en smutsig badrumsspegel precis innan det är dags att sova.

Jag vet inte vad som är viktigt,
 men jag tänker som du ibland.

Jag tar upp min telefon och försöker formulera mig.

Försöker skriva det jag vill få sagt.

Svagt kommer orden ur mig, fumlande och ganska luddigt ibland.

Men jag försöker.

Jag visste att det skulle bli precis såhär.

Ensamma
 mitt i ett liv med människor. 
Människor som har för mycket att bära på.

Ensamma mitt i ett liv full av liv.

Utanför men ändå precis just där.

Jag visste att det skulle bli precis just såhär.

Och jag hoppades att du skulle vakna och förstå.

Se vad jag ser
förstå var jag står.
Och kanske mest av allt.
Varför.
Men det känns nu.
Känns mycket mera nu.

Det faller en tår över kinden 

ner på kudden innan jag somnar.

Jag ville aldrig att du skulle känna som jag.

Ville aldrig.

Men det är skönt att höra dig säga det.

Att du vet vad jag menar, att du förstår.

Att du drar dig undan det som inte är äkta,

 du vill inte vara med i en tävling om ingenting.
Tävlingen är slut och handduken är kastad.

Jag ville aldrig att du skulle känna som jag.

Men det är skönt att höra dig säga det.

Skönt att veta att det finns fler.

Fler som ser vad jag ser.

Och just då känner jag mig mindre ensam.

Mycket mindre ensam.

och det finns en man som en gång sjung:

"För när vännerna försvinner, 
eller kärleken tar slut.
Då ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig och långsamt blir man bättre på att se-
skillnad mellan sanningar och lögner..."