Jag tar med mig dottern.
Dottern och två hundar på en promenad som inte borde ta slut.
Vi vandrar förbi hästar med längtande ögon.
Vi andas frisk luft och lutar huvudet bakåt mot solens strålar.
En promenad som inte borde ta slut.
Vinden är lagom mjuk och i luften finns doften av sommar fortfarande kvar.
I mitt hjärta står en dörr och slår hårt i vinden och jag tänker att promenader som dessa ska få den att lugna sig.
Vinden där inuti mig.
Fälten är magiskt vackra och vi måste fota där ute säger jag till en dotter som ler.
En annan dag mamma, en annan dag säger hon och trampar vidare.
Hon visste att jag ville nu.
Hon visste och jag ler tillbaka.
Vi borde bo här säger jag.
Här bland gyllene fält och hästar med vinden i manen.
Vi borde bo här säger jag till dottern och hon nickar.
Ja men inte längre bort än så här säger hon.
Jag måste kunna cykla till mina kompisar.
Sant tänker jag.
Så sant.
Men vi borde bo här.
Bland hästar och gula fält.
Där vinden i hjärtat kanske lugnar sig en aning.
kanske.
Hatar att sommaren är på väg mot slutet.....men det positiva är att nu kommer det finnas mer tid här inne i hemmets vrå, mer tid vid datorn....och då ska jag hinna med att läsa alla bloggar ordentligt....och det jag dessutom ska göra är att lusläsa er webbutik.....ser ju så mycket fint på Insta, men tar mig aldrig tiden att gå in och beställa det fina. Men det ska det bli ändring på:-)
SvaraRaderaHoppas allt ät bra med er och att ni inte jobbar ihjäl er.
Längtar efter en stund av prat med dig.
Kram
jag längtar oxå. efter en pratstund med dig. och ja det måste vi ju se till att få in i höstens schema!
RaderaKram på dig Sofia!
Så du har också en massa vind i hjärtat. Min vind har alltid funnits där oberoende vad jag gör. Jag tror dock att vetskapen om att den förmodligen aldrig kommer att försvinna har gett mig ro. På något märkligt vis. Men visst borde man bo bland hästar och gula fält. I alla fall ibland.
SvaraRaderaKram
Ja jag har visst det. en massa vind i mitt hjärta. Och jag vet att jag lär mig.
RaderaMer och mer varje år.. om den där vinden som tar i. Jag lär mig.
Men ibland blir det lite stormigt och jag svajjar till, men jag har ju alltid något stadigt att hålla i. nästan i alla fall.
Kram och tack för orden du ger mig. och tiden.
Så fint skrivet. Dina ord går alltid rakt in i hjärtat på mig...
SvaraRadera/Helena
Tack snälla Helena. För att du tar dig tid och skriver detta. betyder massor för mig.
RaderaKram
Det är verkligen ljuvligt att ha närhet till skog och hav...
SvaraRaderaVäldigt vackra bilder! Och så otroligt viktigt att stanna till och tänka efter lite ibland. Hjärnan går på högvarv och man vill både det ena och det andra...
Njut av helgen nu!
Kram Anna