vaknar med en tanke utan svar

Det är solen som väcker mig.

Välkommen solen.

Igen.

Stanna hela dagen är du snäll.

När jag bäddar i sonens rum hänger drömmen kvar.

Jag funderar på vad det är som händer om natten

ibland.

Jag försöker skaka av mig den.

Drömmen.

Men den hänger sig stadigt kvar om min själ.

  Och vad är de ute efter,

 dessa människor som pekar och talar om för alla vad som är rätt och vad som är fel.

 Vad jagar de ?

 lyckan de inte hittat?

 eller försöker de bara tänka på något annat än de där hemska tankarna som väger tyngst?

Drömmen hänger kvar.

Som en riddare på min axlar sitter den.

Sparkar mig ihärdigt i sidan när jag dricker mitt kaffe ensam vid frukostbordet.

Precis när jag trodde jag kunde släppa den.

Tänk om jag var lite mer som du.

Eller du var lite mer som jag.

Skulle det vara lättare då?

Ibland känns det så.

Och trots att drömmen var tung

 fick min kropp att gråta

trots det.

påminner den ändå.

Om att inte ta på mig allt.

Inte ta på mig ansvaret bara för att jag har en annan själ.

Bara för att jag är den med känslorna utanpå.

Bara för att jag är den

 som bär mitt hjärta synligt i handen.

Jag tänker inte ta ansvar för andra.

Inte styra samtal som jag inte orkar diskutera bara för att jag vet att det är vad de andra  vill.

Så trots att den är tung

får den mig att minnas.

Mig.

Ta vara på henne säger den.

och ännu en dag släpper jag tanken som egentligen inte är min.

Släpper den och lutar ansiktet mot solen.

Mitt hjärta är så stort och mina tankar så djupa.

Jag vet.

Men det är ju det som är jag

 och jag gillar det.

Det blir en fin Måndag idag eller hur?¨