vapen

En av männen i mitt liv sjunger om att inte ha några 

Inga vapen att ta till.

Och jag känner lite så idag.

Känner lite som honom.

Igår.

Mellan lax i ugn och barnens läxor kom den.

Den glödande solnedgången.

Jag såg den på olika instagram sidor och förstod att den var magisk.

Mannen stannade utanför Jönköping för att fota.

Mannen.

Stannade

för att fota!

Då är den magisk.

det kan jag lova.

Den smög bakom husknutarna.

Den la sig som ett rosa fluff över gatan.

Hela trädgården glänste i rosa.

Jag läste ett vackert mail.

Snällt.

Fint.

Ärligt.

Jag kan inte

 på riktigt

 få in hur mycket ni ger mig.

Hur mycket gemenskap en internet värld kan ge mig.

Ni.

Så tacksam.

Det finns en flicka inuti

hon hoppar jämnfota och skakar på händerna.

Ruskar runt håret så det yr i vinden.

Så glad.

tacksam.

Äntligen.

För allt ni ger mig.

Jag sov utan mannen i natt,

 och saknaden 

efter det som blivit självklart gjorde sig påmind.

Mannen.

Att han inte andades tungt bredvid, 

sträckte ut en hand på ett svalt täcke.

saknade.

Ta vara på

tänkte jag då

ta vara på allt

alltid.

Nu ska jag starta en diskmaskin.

Duscha av mig 4 liter svett efter crossfit passet jag precis avslutade i hallen.

Promenera hundar och sen ska jag ringa leverantörer.

igen.

Och sms:a de som betyder något.

ta vara på.

k r a m