torsdag 28 februari 2013

le



Vägarna jag vandrat på
leder åt samma håll.

Framåt.

Och idag när jag hämtar nycklar till en lokal som är min
 leder vägen mig till min hemstad.

En man som byggt upp min lokal, han och hans son.
 De talar lite som jag tänker jag där jag står och pekar på väggar som skall målas,
när jag visar var micron ska stå och när jag talar om att dörren måste fungera elektroniskt.

De talar lite som jag.


Och jag har rätt.
Han bor i min hemstad.
Han bor ute på landet där jag varit så många gånger att jag inte kan räkna dem.
Han vet vem jag är till slut.
Och vi skrattar.

Tänk.
Att vi står här.
I en lokal i en stad 55 mil bort från den vi kommer från.
Där står vi och känner under de här två månaderna att det är något speciellt ändå.
Något extra.


Så sista dagen.
Idag.
Innan de ska packa in sig i bilarna och köra hemåt,
 pratar vi en sista gång.

En lång lång gång.

Tänk.

Han skrattar och klappar på mig, jag ler med rosiga kinder och blir glad hela vägen igenom.
Men du vet bara bra saker om mig va?
Säger jag med glimten i ögat men menar det lite ändå..
ja bara bra säger han,
 petar upp sin snus med tungan och skrattar igen.

tur.


Möten som är så här bra behöver jag fler av.

Mer.

och det är konstigt att det är så tydligt ändå.
att man alltid vet från första stund att man gillar vissa människor.

Att det klickar.

Jag behöver mer sånt.
Mer sånt som stannar.

Jag skulle bara hämta nycklarna så de kunde köra hem igen.
det tog 1,5 timme.
Läskigt lustigt vad livet bjuder på.

Vackert.



Och ja nu mina vänner är lokalen helt min.
Jag ska börja bygga upp den nu.
Ställa dit saker,lägga plank i vissa av "rummen" fylla på med finheter och bygga väggar..

det ni mina vänner har jag väntat på länge.

Att äntligen få ta tag i allt.
På riktigt.
Nu kan jag vara kreativ igen!

Så jag skissar idag, ringer efter leverantörer som inte skickat vad som skulle skickas och ler.
hela dagen tror jag.

Ler.

och ja bilderna..
 det är ett slagbord jag fått av min svärmor som barnen haft i lekstugan.
Det fick flytta in igår.
Får kanske stå där..
och fina saker kan samsas på det.
Vad tror ni?


Kram








13 kommentarer:

  1. Sådana möten i livet ger den där extra energin.
    Vad kul att han visste vem du var. :)

    Ha en bra dag!
    Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Vad underbart och vad mycket kul som nu väntar....det roliga liksom:-)

    Vilket projekt ni axlar...grymt!

    Är lite nyfiken vem han från hemstaden var;-)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Vad spännnade det låter med din butik...Jag står där en dag med lunch i en påse <3


    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. åhh vad jag längtar efter den där lunchen!!

      Kram!!!!

      Radera
  4. Underbart möte!! och på något konstigt vänster är världen alltid så lien ..

    Låter fantastiskt kul med din butik !!skickar iväg ett stort lycka till


    och du kommer väl på bloggdagen ?! det gör jag !!
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag kommer!!! då ska vi hinna praaataa!!!
      Kram

      Radera
  5. Magiskt, ibland är det verkligen någon mening med magiska möten.
    Åh vilken spännande framtid du har just nu, ska bli spännande att följa dig på resan.
    Slagbordet var superfint, verkligen!

    Lycka till med projektet nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack.. ja jag gillar slagbordet tror jag.. ska slipa av det bara så det blir mer "naket" :)
      Ha en fin helg nu.. även om det är kallt här i Sverige! :)

      Kram

      Radera
  6. Åh vad härligt...med ett sånt FINT möte:)

    Kram,Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja möten. man behöver dem. gärna fler.
      ha en fin helg!

      Kram

      Radera
  7. Gud vad spännande med egen butik!
    Jättefina bilder och klart att slagbordet ska stanna där, superfint duktiga du! Kram Suss

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det känns spännande och roligt och jag hoppas få se er där någon dag!
      Tack snälla!
      ha en fin helg!
      Kram!

      Radera
  8. Slagbordet - Aj lav!! ;)) Keep it!
    x

    SvaraRadera