måndag 4 februari 2013

utanpå och inuti

Jag känner mig konstig.
konstigare än vanligt.

Konstigare än jag annars är.
Om det är för stressen som finns här inuti
 den jag ändå inte hittar.
eller om det är för pressen jag lägger på mig själv.
det vet jag inte.

Men jag känner mig konstig och inte helt tillfreds.


När jag lägger mig på kvällen.

Då fylls hela huvudet med tankar.
Hela kroppen blir full av funderingar.

Strategier.
tankar
lösningar.
oro.

om och om igen varvas de i mitt inre.

Och här utanpå.
Där raseras något jag inte kan sätta fingret på.
Jag tränar men inget händer.
Jag kammar håret men det ser inte klokt ut ändå.
Jag sminkar mig
 men ögonen som ser tillbaka på mig ser ändå annorlunda ut.
Konstiga.
Lite ledsna.

Och jag vet inte vad det är.

Konstigt det där.

Att vara mitt i det och inte veta något alls.


Jag drömmer de konstigaste av drömmar.
Andas hetsigt.
När jag vaknar rinner det av.
Och jag minns inte drömmen som den var.
Bara känslan av vemod hänger kvar.

Och jag vet att det är mycket nu.
Alla påminner mig.
Men jag känner det inte så.
Vill mer
 att det fanns mer.
Mer för mig att kreativt ta tag i.
För än så länge är det mest en väntan.
Planerande.
Och inget som helst skapande.
Leverantörer och tider hit och tider tid.

En väntan.

Och den väntan gör mig konstig.
Konstigare än vanligt.

Jag vill ha något att "ta tag i " på riktigt.


Men jag andas ett djupare andetag.
Ser på mig själv och klappar om.
inuti.

det ordnar sig.
det gör det ju alltid.

Snart är jag bara så konstig som jag brukar vara.
Igen.







9 kommentarer:

  1. Känner igen känslan. För mig är det just frustration över att saker tar sådan tid. Frustration över att man har en massa fantastiska ideer som man vill ta tag i men inte kan, ännu. Är man en kreativ person så tror jag att man har den där känslan i sig. Det är den känslan som gör att vi måste göra saker. Jag känner också igen varningslampan. På mig blinkade den ett bra tag innan jag trampade igenom isen. Jag vet att det är svårt att lyssna när man är mitt i men försök att fokusera på en del, inte allt, så att du kan njuta av allt du faktiskt gör och inte allt du inte hinner eller åstadkommer.
    Oj vad jag är klok ;)). Det är för att jag är så gammal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja du ser.
      Varför jag tycker om dig så mycket.
      Varför jag så gärna lyssnar på dig.
      För du är så gammal vännen.
      haha nej för att du är så klok. ärlig. bra.

      Tack snälla för de stärkande orden.
      Och ja det blir väl bra till slut.. men att vara kreativ-- är fasiken inte alltid så enkelt ;)

      KRAM!

      Radera
  2. Vilken fin blogg du har :) Kul att jag hittade den! Fint/ bra du skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej!
      Och tack. roligt att du hittade hit!
      Välkommen tillbaka!

      Radera
  3. Du... Dina ord. Det ordnar sig. Det gör det alltid.
    De orden är och har alltid varit mitt motto.
    Använder de orden när det känns så där som du beskriver det.
    Klart det ordnar sig gumman. Vad kan hända liksom?...
    Allt kommer att gå bra. Don't you worry.
    Kram, Judita

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej jag ska inte oroa mig.. men du vet..
      tack fina snälla.

      KRAMM!!!!

      Radera
  4. Fina ord....klart det ordnar sig. Ibland inte alls som man har tänkt sig, men det blir ju ofta väldigt bra. Om man hänger med liksom.... Ta hand om dig!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det gör väl det-. ordnar sig.
      men ändå.. mänskligt tror jag..och ja precis som du säger.. om man bara hänger med så.
      Tack snälla!

      KRAM!

      Radera
  5. Visst ordnar det sig...ta det bara lite lugnt och försiktigt med dig:)

    Kramar Åsa

    SvaraRadera