sanningens ögonblick

Ibland finns det ingenstans att gå.

Ingenstans att fly.

Ibland måste man bara stanna.

Stanna och se på.

Sanningen.

Och jag gör det.

Försöker.

Hela tiden.

Och när jag faller dit.

Där jag försöker förfina det fula.

Sanningen.

Måste jag komma ihåg vad som är viktigt.

Igen.

Och igen.

Jag kan inte längre skapa din sanning.

bara min.

Det finns en tjej inuti mig.

Hon bor inte där längre.

Jag har fått henne att flytta ut.

Men ibland hälsar hon på.

Oinbjuden.

Och låtsas att allt är som förut.

Mer destruktiv.

Hon försöker inbilla mig gamla lögner

  påpeka att det kanske ligger något i dem.

försöker.

Men nej.

Jag är färdig nu.

Med den som en gång var en bit av mig.

Den jag trodde jag kanske var.

Den tjejen var aldrig jag.

Inte jag.

Och jag vet vad som väntas av mig snart.

Jag vet vad de kommer att säga.

Vissa.

Jag vet.

Men den här gången tänker jag inte lyssna.

Inte ta åt mig.

inte längre försöka förstå.

Jag har tillbringat ett helt liv med att försöka förstå.

Försöka bli förstådd.

Och ibland är det inte mer än så.

Att man måste stanna upp och se sanningen i vitögat.

Vi är ju inte riktigt ärliga med oss själva.

?

Alltid

Det finns en orsak till allt.

Aldrig en ursäkt för.

Vi måste vara ärliga mot oss själva.

Ta vara på vad vi har.

NU.

I morgon kan det vara försent.

Och tänk vad mycket skönare allt blir.

När vi står mitt i sanningens ögonblick.

Ta hand om er.

På riktigt.