Berör

Det händer ibland.

Att någon mailar mig några ord eller frågor.

Och så händer det att jag får mail av fina själar där ute.

Som talar om att de gillar vad jag gör.

Hur jag skriver och vad jag visar.

Som den här tjejen

 det är svårt.

Att veta hur man ska vara och vad man ska göra.

Men det var när jag släppte de frågorna..

 orostankarna.

Det var då jag bara lät det vara.

Bara vara jag.

Och nej.

Jag är inte lycklig alltid,

ni vet ju vad jag sagt om lycka.

Och nej jag har inte städat alltid,

ni vet jag nämnt det ofta.

Röran inuti,

den jag har innanför.

den kan jag inte gömma lika lätt.

Det är där jag behöver det här.

er.

Och jag vet att jag städar mycket på ytan för att bli mer ren inuti.

(känner mängder med folk som är som jag just där)

Men när man fyllt 30 tror jag man måste börja se.

Öppna ögonen på rikigt.

Försöka förstå.

Sig själv.

Så jag lämnar hellre en tvätt på ett grått golv i en tvättstuga som behöver städas.

Och rensar här inuti.

Det ger så mycket mer.

Mycket mer.

En tjej undrade hur man skiljer på personlig och privat.

Jag har inget svar.

den gränsen sätter vi själva.

Alla har vi den på olika plaster.

Du.

Jag.

Jag är aldrig för privat för er.

Enligt mig.

Kanske för nån.

Bara  dem som redan känner mig.
Vet vem jag pratar om ibland.

Bara de vet vart jag pekar.
 kan lista ut vem jag pratar om.

På riktigt.

De som redan vet vem jag är.

det går att ha det här.

Såhär.

Ändå.

Utan att bjuda in er i mitt kök på riktigt och visa er mina orakade ben.

det går.

Och efter mail från tjejer som skriver så fint.

Så vet jag.

Att det är det här jag gör.

Sån här är jag.

och jag tänker inte sluta.

Jag är yta och djup.
skratt och gråt.
salt och sött.

jag är bara jag.

Och är så galet tacksam att ni gillar mig ändå.
trots.

T A C K