när man måste ta tag i det bara

Jag sover så djupt att jag inte vaknar när mannen går upp.

Jag sover så djupt att jag inte hör när de alla äter frukost tillsammans i ett kök fullt av stök.

Jag sover så djupt att dottern till slut måste väcka mig med att knacka på mig, putta lite på mig och fråga snällt om jag kan fläta hennes hår innan hon går till skolan.

Så djupt.

Och nu är det dags.

Dags att ta tag i allt.

Samtidigt som jag plockar upp strumpor från golvet (vad är det med alla dessa strumpor!?!?)

 stoppar  i en maskin  tvätt, skriver inköpslista, sms:ar med min syster Sandra, städar barnens badrum och sjunger med till Tyrone Wells så slår pulsen lite lugnare ändå.

Lugnare än i går.

Jag har en klapp kvar, jag har ett kylskåp som är fullkomligt tomt och en tvättstuga som är fullkomligt full.

Ändå.

Lugnare idag än i går.

För nu är det ju så.

Att det är jul.

 på rikigt.

Jag är ledig, barnen är lediga från och med om en timme och mina älskade syskon kommer (ja en del av dem bara men ändå älskade syskon liksom)

Så det är nu.

Nu som jag borde byta dessa slitna gamla mjukis byxorna jag har på mig mot något lite lite tjusigare och det är nu jag borde kamma håret, sätta mig i bilen och göra det där sista jag ju hade på listan.

Ja det är nu jag borde göra så.

För det är ju som sagt snart jul på rikigt.

På Riktigt.

Önskar att vi alla kunde ta en glöggkväll tillsammans!!

Ta hand om er.