Barnskratt

Det fortsätter.

Barnskratten i huset.

Överallt.

Mina tre barn och systers två.

De spelar fortfarande för mycket spel, med de spelar tillsammans och de skrattar högt.

Vi tillåter det.

Vi bryr oss inte.

Regnet hänger ändå i luften och vi har så mycket att prata om.

Vi pratar om barndomen.

Om en biologisk far vi aldrig känt.

Vi pratar om syskon och  uppfostran.

Vi pratar om kärlek kärlek och kärlek.

Den vi har för våra barn.

Den som inte går att förminska hur du än gör.

Den som är större än oss själva.

Större än vi förstår.

Och snart kommer en till.

En till kärlek för dem.

Som är större än allt annat.

Där inne ligger den och snurrar runt.

I min systers vackra mage.

Ett nytt liv.

Och fast jag gjort det 3 gånger förut, fast kvinnor gör det hela tiden.

Så kan jag ändå inte fatta.

Det magiska som sker.

Hur vi kan med en kropp.

Två kroppar.

Skapa nytt liv.

Jag fotar i ett ljus som inte finns.

Ber om att det inte ska bli suddigt.

Men suddigt blir det.

Jag visar ändå.

För vackert är det.

Hela tiden.

Livet.

Kärleken.

Magiskt.

Själv gör hon precis som jag.

Tror och tycker mindre om sig själv.

Och jag säger om och om igen.

Precis vad hon säger till mig.

Du är bättre än du tror,

Du är vackrare än du förstår och jag längtar till den dagen du vet vad jag vet.

Syster.

Nu ska vi äta frukost.

I ett hus fullt av barnskratt.

Sen tar vi Lördag.

Lördag i regn.

Vad gör ni?

KRAM

♡