när det räcker

Det kommer till den punkten.

Helt plötsligt.

Och nu är den här.

Punkten.

.

Som säger stopp och det räcker nu.

Med kyla och höst.

Våren kan komma tillbaka..

Våren och så sommaren.

Jag har redan fått den där längtan.

Efter varma dagar på Österlen när allt jag hör är barn och vågskalp.

När själen är lugn och huden lagom solbränd.

Jag har redan fått den där längtan.

Efter skratt med systrar, grillade hamburgare i en solstol, mojito en sen kväll på Lilla torg.

När jag ler och är sådär lagom blond.

Så när alla andra visar tända ljus och brasor visar jag varma stenar  på en strand,en solig dag i Augusti.

En dag då solen var som varmast, en dag då jag hade min syster vid min sida och 5 kusiner som skrattade tillsammans på den vackraste platsen i Sverige.

Österlen.

Haväng.

Så efter att jag jobbat idag.

Efter jag klättrat på stegar,  blivit svettig, efter jag har tränat styrketräning i hallen med min vän kettlebell.

Då sitter jag vid ett matbord med tre fina barn och längtar tillbaka.

Tillbaka till sommaren.

Till värmen och stranden, barfota dagarna i gräs, poolplask och glass.

Allt vill jag ha.

Nu.

Så jag tycker det räcker nu.

Med höst.

Jag hör att det snöar i landet.

Jag ser bilder på Instagram som visar det.

Och min själ suckar djupt.

Inte ännu.

Snälla.

Vintern vänta lite.

Så jag ger er bilder på värmen.

Och i mitt hjärta hoppar det lite extra när jag minns tillbaka.

Till dagarna på Österlen med min finaste syster och hennes barn.

Livet alltså.

Galet vad bra det är.

Ha en fin Fredag alla ni!

♥

KRAM