aldrig

Det är ett ord man skulle använda mindre.

Aldrig.

Så sa min lärare till mig när jag var 15 år och hade klottrat i nians korridor.

Då skulle misstagen bli färre sa han.

Jag förstod aldrig vad han menade.

Då.

Aldrig.

Jag trodde heller aldrig att så mycket som var så stort skulle komma att försvinna från mig.

Inte spela så stor roll.

Då när jag var 15 år.

Aldrig.

Nu tänker jag att det hade varit bättre om jag kanske sagt det oftare.

?

Eller om han hade rätt den där gråhåriga läraren som luktade som min mormors gästrum.

Kan han haft rätt?

Aldrig.

?

Det finns saker jag aldrig skulle göra om, men jag ångrar dem inte heller.

Det är ju jag.

En bit av mitt liv, en stig av alla stigar.

Det finns människor jag aldrig skulle umgås med idag.

Men inte ångrar att jag kände då.

Men så finns de dem.

De jag önskar jag ALDRIG sett, pratat eller varit med om.

Och när jag vaknar idag.

Blir jag påmind i en dröm.

Om hur hemska vissa kan vara.

Vilka sår de kan skapa.

Som tar lång tid att läka.

Säkert ett helt liv.

Men efter en kopp kaffe och en blick mot mig själv i en spegel så ser jag ändå.

Att jag blev ju allt det här.

Jag har ju allt det här.

Och det trodde jag aldrig.

Tur jag hade fel.

Fel som fan.

Söndag idag.

Söndag med sipprande regn nerför taken.

Hundar som hellre vill stanna inomhus och barn som springer runt i pyjamas.

Söndag.

Sköna sköna Söndag.

♥

KRAM