men du var aldrig min

"Om det spelar nån roll så förstår jag dig bättre nu.

Jag har känt mig precis lika hård och kall som du.

Du är rädd för stora ord,

jag är rädd för allt."

Det är ord som sjunger ur mina högtalare här på kontoret.

De orden är till någon som finns.

På riktigt.

"Jag är så mycket bättre i fantasin,

fast jag vet..

den får man inte leva i."

Jag har jobbat hela dagen.

Hängt, byggt om och vikt tröja efter tröja.

Tänkt.

På lagret kan man tänka fritt.

Lördag.

Vissa dagar är annorlunda.

Vissa dagar är mer här inne i själen.

De rör om, de sipprar liksom ut i ådrorna.. runt i livet.

Vissa dagar som idag.

"det är dags att tänka efter,

och jag vill inte följa med"

"Jag ljög om allt,

jag kastade mina tankar ingenstans och överallt.

Vi var aldrig överens,

du ville veta vad jag känner.

Men ingenting känns."

Ja men ni ser...

Jag lyssnar på Melissa och tänker tankar som inte går att förstå.

Bara jag kan se mig själv.

Jag är en annan som bara jag kan förstå.

Jag är glad att jag finns så det finns någon som vet hur jag känner och tänker ;)

"jag skyller inte ifrån mig,

men du märkte ingenting.

Du behövde någon större,

Jag behövde nåt o längta till.

Så jag försvinner ibland,

Och alla frågar vad jag tänker på.

Men jag kan inte berätta..

för man får inte tänka så."

Huvudet snurrar runt och in och ut.

Vissa dagar.

Dagar som idag.

Står i din port står bara still
För en minut sen var du min
en tredjedel av den jag var går hem
för en är krossad, en är din
det här är slutet på vår film.

Ja Oskar med.

Han kan den killen.

Han kan sjunga för mig.

Idag bara mig.

Nu ska jag kramas med familj och äta pizza.

Vad gör ni?

KRAM!