lycklig

Jag är hemma med sonen.

Det blir nog sista dagen hemma för honom för han känns bra mycket piggare idag.

Skönt.

Jag letade efter de där tankarna igår.. som jag nämnde jag hade i huvudet innan jag somnade .. men de kom aldrig tillbaka till mig.

Typiskt.

Men en annan tanke idag.. det där med lycka.

Ni vet.. den som ständigt påminnner oss.. vi ska vara lyckliga, glada, gärna tacksamma, snygga och kåta med.

Ja men ni fattar.

Självklart älskar jag lycka, vem gör inte det?

Men den kan sätta press på oss...

För vad är lycka egentligen.. vi måste ju hitta vår egen lycka.

Och medan livet springer på och vi lurar oss själva med att tro att alla andra runt omkring oss är så lyckliga hela tiden så tror jag vi glömmer bort vår egen.

Lycka.

Den är ju här.

NU.

Mitt i livet mitt framför oss.

För inte är du väl olycklig över att leva?

Över dina barn?

Över din man som sover vid din sida?

Över din mammas telefonsamtal?

Över kompisens sms?

Du är väl inte olycklig i semester planeringen?

Du är väl inte olycklig ?

Då måste man ju vara lycklig?

Om man känner sig minsta olycklig så ska man byta spår.

NU.

Livet är way too short för att levas olyckligt.

Jo, och nej jag vet att man ibland kan känna sig olycklig mitt i lyckan.

Jag är sån.

Varit sån.

Ska inte vara sån nå mer.

Jag är en tjej som står ledsen mitt i lyckan, lycklig mitt i sorgen.

Snedvriden, konstig.

Jag.

Men när fan börjar mitt liv?

NU!

Det har redan hänt.. det håller på att hända.

NU.

Och så vitt jag vet.. och alla andra jag pratat med.. så har vi bara ett liv.

Ett liv att leva och som det ser ut just idag.. så lever vi ju.

Nu.

Här.

Du.

Jag.

Nu jävlar har vi en lycklig dag!

KRAM!