jag lägger oron i en annan hög

Godmorgon.

Jag har bestämt mig för det, att sluta oroa mig här i livet.

Vad gör den mig för gott egentligen?

Oro.

Jag oroar mig för att inte vara tillräckligt närvarande som mamma, eller som fru, eller som syster och dotter med för den delen.

Jag oroar mig för framtiden, för pengar, för arbete för livet.

Men no more.

Nej för jag kom fram till det igår när hjärnan var så där på topp pch hjärtat kändes lätt och rofullt och snällt mot mig.

Då bestämde jag mig för det.

Att lägga oron åt sidan.

Jag behöver den inte.. skänker den i någon ful container någonstans.

Så. borta.

Jo för när jag bestämmer mig för något så har jag i alla fall lärt mig det.. att jag är bra när jag tar beslut.

Beslutet är slutgiltigt.

Borta.

Så ett liv utan oro.. tjohoo liksom.

Nu jäklar måste man ta tag i det här att leva ordentligt igen.

Jag kan inte längre falla ner i oro, ömkan, deprimeringens hålor.. jag måste tänka rätt.. göra bra och välja det bästa för mig.

Oss.

För jag tror faktiskt att det ändå är så.. att vi alltid krattar vår egen gång.. och även när gången är pissigt gjord, när gruset liksom sticker rakt in genom skosulor och hela skiten så är det faktiskt fortfarande vårt eget fel.

Man måste ta tag i det, ta fram krattjäveln och gör det fint och trevligt igen.

Människan är lat i sig själv.. man måste hela tiden pusha och tala om för sig själv vad som är rätt och fel.. och att det faktiskt inte lönar sig att ta hissen.. trapporna gör oss bättre gott.

fattar ni vad jag svamlar om?

Hoppas det.

Själv känns det skönt att ha kommit en bit vidare i livet.

Nu jävlar kan det bara bli bättre ytterligare några gånger till.

För det vi har idag får vi ju inte glömma att det var drömmar förr.

Vi lever i drömmen.

Skapar den, krattar dess väg och ibland är vi för lata för vårt eget bästa att ta tag i det.. på riktigt.

Men nu.

NU.

K R A M