det där med att ha vänner

Jag pratade ju om det här om dagen..och idag kom en tanke upp.

Inte bara en tanke.. utan ett bevis.

ytterligare en gång när hon inte vet om att hon gör det så gör hon det.

Hon bevisar att hon är en VÄN.

Min vän.

Hon ringer och ger mig tips på hur man andas rent och skönt, hur man faktiskt kan vara som mig utan att vara konstigare än någon annan.. hon bevisar att jag är en ganska bra filur, att hon i alla fall har nytta av mig och att hon faktiskt bryr sig på riktigt.

Hon vet det inte själv som sagt att hon får mig att känna så här.

Så här bra.

Hon vet det inte för jag hann nog aldrig säga det.. men vi pratade om allt och ingenting och vi hummar i samstämdhet och vi nickar i telefonen.. det hör jag.. vi ler och vi gråter ibland.

Konstigt det där att man faktiskt kan hitta vänner i vuxen ålder.. och konstigt att man ibland glömmer att de ju faktiskt finns där.

Hon hade tankar om att hon inte längre ville svara på frågan om vem man är med just sitt jobb, vart man bor och vad man studerat..

hon var trött på det sa hon.

-jag vill hellre säga tre saker om mig själv som faktiskt ÄR jag och inte vad jag gör säger hon... som tex:

-jag tycker om långa skogspromenader, åka bil när det regnar och lyssna på skit hög musik.

haha ja ni fattar.. det är såna tankar hon har min Maria, och hur kan man inte bli varm inuti?

Hon är sån, och trött på livets gång blir hon ibland..men det gör inget för hon ser alltid till att trixa till livet sådär lagom så det blir speciellt som attans.

Den där Maria.

och ja om ni undrar över denna bilden?

Så är det beviset på vad hon gör med mig.. en dag på stan och detta är vad jag vill göra.

Och samtidigt säga "hepp" konstiga beteenden hon framkallar den tjejen.

Har jobbat lääänge idag...

Nu ska jag nog springa en runda.

KRAM