Att sakna något du aldrig haft

Hej!

Eftermiddags blogg idag.. inte alltid jag gör så många inlägg va?

Jag är hemma, sitter och lyssnar på Melissa Horn, hon kan den tjejen!

Precis när jag tror jag har hittat balansen.. att jag kan stå stadigt igen, jag tror att jag är på väg åt rätt håll.. då ramlar jag ihop som ett torn med klossar på ett dagisgolv ( ja jag vet FÖRSKOLA heter det-sorry)

Jag vet att det är säkert så här det är.. helst nu i början i min röra.. men fan inte kul.

Jag vill stå stadigt och upprätt, vill le och se framåt och inte sakna något jag aldrig haft..

För det är så det känns i min kropp.. som att jag längtar efter något men jag inte vet vad, som jag saknar något jag aldrig haft.

Kan tyckas helt galet det jag svamlar om men det är så det känns..

Den där jävla självkänslan som jag rotat runt efter den ser fan inte ut att vilja bli hittad.. jag har letat och rotat tills fingrarna blöder.. i varje gammal väska i varje dammiga vrå.. men den ser inte ut att finnas det ser inte ut att gå.

I en av Melissas låtar sjunger hon:

"Du säger att jag skrämde bort dig, men du var ju aldrig här.. du var ju aldrig här.

Dugår ensam hem från krogen.. och jag undrar hur du gör.. om det är lättare att falla, med ena foten utanför..?

Du ville träffa mig i veckan.. du vill alltid samma sak.. du vill ha det du förlorat men mig får du inte tillbaks.. men mig får du inte tillbaks.."

Det känns som en text-rad till min egen person.. till min egen jävla självkänsla som ser ut att ha stuckit långt långt bort ifrån mig.. 

Nu ska jag lägga mig i soffan och stirra i taket.. barnen är med pappan i badhuset.. tur för dem eftersom jag är så fullkomligt jäkla trist att vara med just nu.

Ta hand om er!

KRAM!