run run run

I bland känner jag för att springa ifrån mig själv..

det är säkert jag liksom tröttnar på mitt egna jag.

Jag vill inte lyssna på mina egna tankar eller funderingar, orkar inte hantera viss oro och längtan.

Orkar inte ta tag i vissa brister och fel..

jag vill bara springa springa springa bort från mig själv ett tag.

Det finns så mycket i EN enda människa .. jag kan inte alltid hantera mig själv..

ni vet de gånger man är skitarg på något men vet att det liksom inte spelar någon som helst roll om man säger något om det eller ej så man borde vara tyst.. men är det inte.

Eller de gånger man vet att man borde ha talat om för någon hur speciella de är.. hur mycket de betyder för en själv.. men man säger inget.

Eller de gånger man borde säga Nej men gör saken i alla fall.

Eller de värsta av allt.. när man BORDE göra det men hoppar över.

(de gångerna måste vara de allra värsta)

Jag är en alldeles för djup person.. jag orkar inte med mina egna känslor..

Jag fattar inte att alla klarar av att leva helt neutrala för livet och känslor i allmänhet.??

Jag kan inte skita i att skrika när jag är arg.. jag vill kramas när jag tycker om någon, jag vill tala om för människor hur mycket de faktiskt betyder för mig.. jag vill bråka och ställa "till en scen" om det är vad jag tycker behövs just då.. det är vad jag vill.. inte alltid vad jag gör..

men känslorna bor här inne i mig.. alla dessa dagar och år.. alltid bär jag med mig så mycket..

så ibland vill jag bara springa härifrån.

Fort som fan.

KRAM!

Och tack alla ni nya som hittat hit så kul!

(om ni vore här hade jag kramat er! )