Äntligen dags

Jag packar en väska proppfull
och placerar den i hallen dagen innan idag.

Jag ska ta ett tåg till en stad där Lars en gång bodde.

För att möta mannen i mitt liv.

Han som alltid kisar lite med sina bruna ögon när han ser mig från långt håll.

Vi ska mötas och ta bilen ut på äventyr några dagar.

Bilen och själen.

Kroppen.

På äventyr.

Jag känner det överallt nu.

Hur saknaden efter hans hud och hans hand i min liksom vuxit sig större än själva jag.

Så äntligen.

Äntligen är det dags.

Att träffa mannen i mitt liv.