Som ett minne som sveper förbi

Jag har gått flera mil i flera veckor nu.

Tankarna får fritt flyga runt då.

De kan sorteras och försvinna, samlas ihop och sparas.

Att gå gör det med hjärnan för mig.

Finns inget annat än tid.

Luft att andas och tankar att sorteras.

Finns inget annat än liv.

Vissa minnen dyker upp och jag håller dem varsamt i min själ och sorterar in dem i små fack i min själ.

Lägger de fina varma minnena i askar inuti.

Som att minnas en känsla någon gav eller något vackert någon sa.

Jag går mil efter mil och sorterar.

Plockar fram och plockar bort, ler för mig själv och gråter ibland.

Det finns ord som ligger och gnager där och jag plockar undan och kastar bort.

Jag städar inuti.

Solen skiner och fåglarna kvittrar högt, det är något mellan mig och våren, som en viskning som lovar magi.

Jag går kilometer efter kilometer och när jag är hemma igen ligger tankarna stilla och vackert inuti.

Det är vår.

Jag känner solen värma upp mig utifrån och in.

Det är något mellan mig och våren.

Och äntligen släppte jag vintern bakom mig,

Äntligen lossnade mörkret som höll mig tillbaka.

Våren jag är kär.