September

Jag hinner ingenting.

Ibland tänker jag att jag ska springa bara, långt bort och andas.

Men så kommer ett sms eller en kram från barnen och jag andas ut.

Får en klapp på axeln och ett tack.

För mitt i allt så tappar jag ibland känslan för hur bra det ändå är.

Hur bra jag ändå är.

Att räcka till på hundra platser samtidigt kan ingen.

Och jag inser det.

Tar in det och accepterar.

Jag har kundmöten och fotograferingar som väntar.

En kropp som vill bada bastu och skratta och barn som jag kramar om varje dag.

Jag tänker inte låta stressen vinna över mig säger jag innan jag somnar.

Tänker inte låta den vinna.