En fjäril är kvar

När jag kommer in på jobbet innan ljuset hunnit dit.

När luften är varm och stilla där inne.

Innan någon brutit den och innan någon tänt upp.

Då flyger det en fjäril förbi mig i lokalen.

Stannar till mitt framför mig och slår sig ner på soffans kant.

Den måste ha varit där.

Hela tiden.

Sedan vinden utanför var varm och sedan solen stod på himlen.

Hur gör man då nu funderar jag.

Släpper man ut den?

Eller dör den då?

Jag ser på när den sitter på soffans kant och tänker sen att man kanske inte gör något alls.

Man kanske bara låter det vara.

Låter det ske.

Ske det som ska ske.

På kvällen dricker jag glögg med svärföräldrar och barn, vi ser på tv om en tjej som varit Sveriges egna lilla maskot och barnen spelar spel.

men jag kan inte släppa taget ändå.

Om den där fjärilen som var lämnad kvar.

Och jag kan inte släppa taget om längtan efter ljuset.

Solen som syns till mer än aldrig och ljudet från annat än grusiga gator.

Kan inte släppa taget om det.